Smålands flora - stinknäva

stinknäva

Geranium robertianum

Stinknäva växer framför allt i gles löv- och blandskog, särskilt på mull- och förnaansamlingar på hällar och block, i bergsskrevor, på klippavsatser samt i rasbranter. Vid havet växer den ofta exponerat, på blockiga stränder och på fågelskär. Arten är dessutom vanlig i odlingslandskapet, där man finner den i rösen, på stenmurar, husgrunder, grusgångar och markvägar samt vid klippor och block i betesmark. Någon gång förekommer den på skräpmark.

Första fynd

Först noterad av Wåhlin (1769) omkring Jönköping Jönköping ´uti berg och stenhögar´.

Bygdenamn och bruk

räfpiss (E. Fries ms 1810a), rävstinka (Urshult; J. Christoffersson ms 1993b), gastpiss (”gåstapess”; Älghult; J. Christoffersson ms 1993b), ormarifver (E. Fries ms 1810a).

Variation

En vitblommig form är sällsynt. – På öppna klapper- och blockstränder vid havet blir växten ofta starkt rödfärgad, bladflikarna blir smalare och blommorna mindre. Sådana former har ibland förts till den västeuropeiska havsstrandsrasen var. rubricaule, strandstinknäva, som främst utmärks av att vara nedliggande och kal eller nästan kal (Stace 1997). Det är dock inte klarlagt att de småländska havsstrandsformerna hör till denna ras, och det troligaste är nog att de avvikande egenskaperna framkallats av den starka exponeringen.

Utbredning

Funnen i 1317 rutor; tidigare uppgifter från 283 rutor. Mycket vanlig i större delen av Småland men i väster blott vanlig eller (i sydväst) ganska vanlig. – Ursprunglig.

Lokaler

Vitblommig.
Nybro Kråksmåla Branthult ca 1949 (Nyström ms).
Oskarshamn Misterhult Norra Uvö (6G5j 4746) 1989 (ÅR); Örö, Lillö (6H6b 3225), på block, 1994 (RK).
Uppvidinge Åseda Älmedal (5F7d) 1987 (TmN, belägg i Emdal).

Föregiven strandstinknäva.
Oskarshamn Misterhult Raklen (6G1j 3729), strandsnår, 1991 (ÅR); Ävrö, Gamla Udden (6H3a 1525), blockstrand, 1985 (ÅR, belägg hos JC, !JC). Oskarshamn Homhällan (5G9i 4906), grusig–stenig mark vid strand, 1999 (ÅR); Humlekärrshult (5G9h 4-4-) 1909 (G. Linderoth i OHN).
Västervik Törnsfall 1907 (P. Segerstedt enligt Stenar ms 1950).