vårspärgel
Spergula morisonii
Vårspärgel växer på torr, näringsfattig jord, framför allt på hällar men även på torr, öppen sand. Den är mer än någon annan art utmärkande för isslipade hällar i lavtallskog, där den uppträder i små springor eller på ett tunt lager humusblandad jord. Vårspärgeln växer också gärna på bergskrön, ofta tillsammans med bergglim Atocion rupestre. I kulturlandskapet förekommer den på markhällar, på småklippor i betesmark och bryn, i grustag och andra markblottor på sand, ibland också på banvallar och skräpmark. Arten är extremt konkurrenssvag. Den växlar starkt i individrikedom mellan olika år.
Funnen i 563 rutor; tidigare uppgifter från 168 rutor. Vanlig i nordöstra, ganska vanlig i sydöstra samt i delar av nordvästra Småland; i övrigt sällsynt. – Ursprunglig.
Funnen i 563 rutor; tidigare uppgifter från 168 rutor. Vanlig i nordöstra, ganska vanlig i sydöstra samt i delar av nordvästra Småland; i övrigt sällsynt. – Ursprunglig.
Första fynd
Först publicerad av Liljeblad (1792) under namnet Spergularia arvensis A pentandra; en lokal, ´skogarne i [Hultsfred] Järeda´ gavs senare av Arrhenius i Elias Fries’ Flora Smolandica (E. Fries ms under namnet S. pentandra).
Lokaler
Lokaler i sydväst. Ljungby Angelstad Ekenäs 900 m NO norra gården (5D0f 2434), vägtrumma, 1 ex, endast 1980 (IC); Prästnabben (5D0e 2917), hällmark vid sjö, 1987 (IC). Annerstad 600 m NNO Björkholmen (4D9e 0049), klippudde i Kösen, i skreva, flera ex 1979, ej sedd 1982 (ThK). Älmhult Virestad 450 m ONO till O Leaboda (4E7b 0836), järnvägsbank, 10 ex 1991 (StJ).
Osäkra uppgifter. Uppgifter om Spergula pentandra från Hylte Femsjö i tidiga manuskript av Elias Fries (ms 1810) och Forsander (ms 1810a) gäller troligen former av åkerspärgel. I det anförda manuskriptet har Fries en liten utläggning om att bestämningen är osäker. Vårspärgel finns inte med i den tryckta Femsjöfloran (E. Fries 1825–26) och har aldrig setts i socknen senare.
Osäkra uppgifter. Uppgifter om Spergula pentandra från Hylte Femsjö i tidiga manuskript av Elias Fries (ms 1810) och Forsander (ms 1810a) gäller troligen former av åkerspärgel. I det anförda manuskriptet har Fries en liten utläggning om att bestämningen är osäker. Vårspärgel finns inte med i den tryckta Femsjöfloran (E. Fries 1825–26) och har aldrig setts i socknen senare.
