Smålands flora - lopplummer (aggregat)

lopplummer (aggregat)

Huperzia selago agg.

Lopplummer finner man oftast i frisk eller fuktig gran- och blandskog, särskilt uppe på block och tuvor och helst i anslutning till rörligt vatten i sluttningar, strandskogar och kanterna mot skogskärr. Den förekommer även på socklar i alkärr samt i bäck- och dikeskanter. Ibland växer arten torrare, t.ex. på block i bok- och hasseldungar. Den är ovanlig i hagmarker, på igenväxande myrodlingar och i gamla grustag.
Arten missgynnas vid avverkningar, återplantering och dikning. Oftast ser man enstaka, små exemplar. Lopplummer revar sig inte och växer därför endast långsamt i sidled. Stora bestånd tyder på att lokalerna varit ostörda länge. Sådana förekomster bör skonas i skogsbruket.

Första fynd

Artens förekomst markerades av Linné (1745a) genom att han återgav dess småländska namn lumick. Från bestämda platser – nämligen Aneby Bälaryd Torstorp, Lommaryd Nobynäs, Skareda och Vittaryd, Eksjö Hässleby Göreda bro och Tranås Säby Säby – noterades den först på 1780-talet (Ljungh ms).

Bygdenamn och bruk

lumick (Linné 1745a); hummer (Torsås), hemmer (Hallaryd); lushummer (flera spridda socknar), lusgräs, loppgräs (båda Scheutz ms; människor och husdjur tvättades mot ohyra i ett avkok av växten). Då inget annat anges finns namnen hos Vide 1966. – Se också under revlummer Lycopodium annotinum.

Variation

Lopplummer representeras i Sverige av två underarter: vanlig lopplummer ssp. selago, som är mörkgrön, har utåtriktade, ganska långa blad och få eller inga groddknoppar, och groddlummer ssp. arctica, som är gulgrön, har tilltryckta, korta blad och rikligt med groddknoppar. Den senare växer framför allt i fjällen men finns även söderut i öppen terräng. Nästan all småländsk lopplummer är typisk ssp. selago, men några herbarieexemplar (i S) har av lummerspecialisten Ilkka Kukkonen med tvekan förts till ssp. arctica. De är dock inte alls typiska och bör på sin höjd rubriceras som mellanformer. Kanske handlar det bara om modifierade exemplar av vanlig lopplummer från exponerade ståndorter.

Utbredning

Funnen i 916 rutor; tidigare uppgifter från 143 rutor. Vanlig på höglandet; ganska vanlig i södra Småland och i norra Kalmar läns inland; saknas i stort sett nära kusten och på Kalmarslätten i sydost; ej rapporterad från Jönköping Visingsö. – Ursprunglig.

Lokaler

Exemplar som närmar sig ssp. arctica:
Emmaboda Långasjö Harebo nära norra byn 1942 (R. Florin i S).
Högsby Högsby mellan Långehorva och Stora Sinnern 1949 (K. Nyström i S).
Mönsterås Mönsterås 500 m NO Bätteropp (5G5h 4404), frisk granskog 1988 (JC, belägg hos finnaren).
Nässjö Norra Sandsjö Äpplaskog, västra sidan av ån, 1937 (G. Haglund i S).
Sävsjö Vrigstad torpet Broddenäs 1867 (W. A. G. Wetter i S).