Krypbjörnbären väljer gärna öppna, varma växtplatser och trivs i kustens närhet. Oftast förekommer de på åkerholmar samt åker- och vägkanter, vid stenmurar och rösen, på stenig betesmark, i snårkanter och lövskogsbryn. Inåt land växer de särskilt i närheten av stränder. I skugga brukar exemplaren bli svaga med dålig blomning och fruktsättning som följd. – Krypbjörnbären gynnas starkt av igenväxningen och kan på kort tid bilda ogenomträngliga snår på övergivna åkrar och betesmarker.
Rubus allanderi beskrevs från trakten av Karlskrona av Hylander (1958), men namnet är ogiltigt eftersom beskrivningen saknar uppgift om typexemplar. Under 2003–2006 har TsB påträffat en okänd art som starkt påminner om R. allanderi på åtta platser i Kalmar Kalmar. Bland annat finns flera bestånd vid Jutnabben, både norr och söder om Ölandsbron (t.ex. vid 4G6g 4244) och söder om korsningen Tallhagsvägen/Jägarevägen (t.ex. vid 4G6g 4436). Om buskarna i Kalmar visar sig vara identiska med R. allanderi bör arten publiceras giltigt.
Under inventeringen har krypbjörnbären registrerats som grupp och redovisas här som sådan. Ett par inventerare fattade dock intresse för krypbjörnbären, och under 2000-talet har Tomas Burén ägnat sig intensivt åt gruppen, särskilt i södra Kalmar län. För att ge en uppfattning om kunskapsläget på artnivå redovisas deras uppgifter här tillsammans med sådana ur litteratur och herbarier. Materialet i svenska herbarier har reviderats inom ramen för projektet Flora Nordica, främst av Anfred Pedersen, Vordingborg.
Första fynd
Variation
Utbredning
Funna i 426 rutor; tidigare uppgifter från 153 rutor. Mycket vanliga i Smålands östra fjärdedel, i övrigt sällsynta till mycket sällsynta. – Ursprungliga.
Lokaler
Ej artbestämda krypbjörnbär från inre Småland.
Aneby Lommaryd Kliaryd (7E3h 2711), i rabatt, men ej planterad!, 1990 (IB TsK, !ThK).
Jönköping Bottnaryd Bottnaryd industriområde (7D1g 1-2-), jordupplag, 1990 (EF).
Markaryd Markaryd Ekholmen (4D2c 3043), intill banvall, 1981 (TH, belägg hos finnaren).
Tingsryd Almundsryd Norra Ryd 1914 (F. E. Ahlfvengren i S). Urshult Hunnamåla, östra gårdarna (4E1i 0745) 1990 (JEH).
Sävsjö Vrigstad bortom missionshuset, ´inplanterad från Blekinge i en trädgård, hvarifrån den förvildat sig vid vägen till beteshagen´ (L. M. Neuman i LD).
Tranås Adelöv 1200 m S Folkarp (7E8g 0506), vägslänt mot bäck, troligen förvildad, 1991 (JJ, belägg i LD !ThK).
Växjö Aneboda Åkaslätt (5E6e 0034) 1983 (ÅR).
Älmhult Pjätteryd Stora Stockhult (4D6h 1840), vägkant, 1987 (BM, belägg hos finnaren, !ThK). Virestad Appelhult, Björkhagen (4E4b 2003), högt gräs bakom ladugården, förvildad, 1991 (JEH), 1992 (JEH, belägg hos finnaren). Älmhult Froafälle (4D3j 4228) 1990 (JEH).
Osäkra uppgifter.
Under 1800-talets första decennier användes namnet R. corylifolius för andra björnbär än krypbjörnbär; exempelvis avser det hos E. Fries (1825–26) ganska säkert skogsbjörnbär R. nessensis.