spansk körvel

Förvildad i park . - 1 (1).

1391 Myrrhis odorata (L.) Scop.

This aromatic plant has its original distribution area in S.C. Europe, from where it has been introduced into several countries’ northwards and eastwards in Europe, certainly occurring in more places than the map illustrates. It is also reported as introduced in Chile (Hegi). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 307.

Körvel är en gammal krydd- och medicinalväxt som förr var mycket vanlig i odling. Den finns fortfarande kvar i en och annan äldre trädgård men växer också som förvildad i stora, täta bestånd i närheten av gårdar och byar, t ex i betesmarker, ängsfragment, fägator, vägkanter samt vid stengärdesgårdar och torpruiner.

Körvel har ökat i delar av Halland under 1900-talet.

Krydd- och läkeväxt, känd sedan 1600-talet i Sverige och förvildad åtminstone sedan 1800-talet. Möjligen är växten i Närke äldre än så, eftersom Ebba Månsdotter Lilliehöök införskrev ”körfvel eller sockerrötter” till sina gårdar i Arboga och Örebro omkring 1598 (Fries 1895). I Bergslagen ansåg Eckerbom (1947c) att den kommit in med vallonerna, ett obekräftat påstående. De tidigaste kända växtplatserna var hustomter (ovan) samt gräsplaner och grusgångar i trädgårdar (Gellerstedt 1852). Numera har ett 20-tal bestånd setts kvarstående på ödetomter och ett 70-tal förvildade i parker, vid gårdar och lagårdsbackar etc. samt mer än 50 bestånd på utkast långt från odling.

Från Tjälvesta i Snavlunda rapporterade Spong (1961) att ”den trivs alltför bra och måste utrotas som ogräs”. Utom i gårdsnära ängsvegetation har den setts länge kvarväxande i mörka ädellövlundar vid Latorp i Tysslinge 1991 och NV om Farbrorstorp i Kvistbro 1993.

Ny bofast art. Odlad som krydd- och medicinalväxt samt sällan även som prydnadsväxt och kvarstående eller förvildad, t.ex. kring gårdar och på vägrenar. Den är etablerad på flera ställen.

Ca 35; tämligen sällsynt. Troligen beständig och klimathärdig i alla regioner. Utbredningstyp: U.

Larsson 1859.

Spansk körvel är ursprunglig i de södra delarna av Centraleuropa. Den har gamla anor som odlad kryddväxt och är sedan länge naturaliserad i södra Sverige upp till Svealand.

På Öland växer spansk körvel på frisk och mullrik mark, ofta i vägkanter. Andra lokaler är av ruderatkaraktär som jordtippar, stenbrott och trädgårdsutkast. Även glesa lövskogar, skogsbryn, snårmarker, rasbranter och åkerkanter kan hysa växten. Ibland är spansk körvel kvarstående på ödetomter och spridd längs bygator.

Spansk körvel är vanligast inom Mittlandet där den växer i bygator och på ruderatmark. På södra halvan av Öland är den främst spridd längs västra och östra landsvägen. På norra tredjedelen av Öland är det glest med fynd men en koncentration finns runt Löttorp, Högby sn. En ännu idag rik lokal som anges i Sterner (1938) är den steniga rasbranten nedanför Borgholms slott, Räpplinge sn, där växten noterades redan i mitten av 1800-talet (se primärfynd).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Förvildad, bofast.
Förvildad i igenvuxna trädgårdar, invid lador och uthus, ofta i vägkanter vid bebyggelse; ibland utkommen på sophögar, i igenvuxna grustag och liknande, någon gång även spridd i skogsmark. Spansk körvel sprider sig villigt med frö och kan bilda utbredda, livskraftiga bestånd; plantorna har djupa, kraftiga rötter. Under 1900-talet ökade spansk körvel i antal från ett tiotal socknar (Johansson 1897 listade sex socknar som exempel) till trettio socknar, med tyngdpunkten i Visby.

Spansk körvel är införd från Syd- och Mellaneuropas bergstrakter och odlades förr som krydd- och medicinalväxt. Den påträffas oftast kvarstående eller spridd genom utkast i stora bestånd vid gärdsgårdar, vägkanter eller skogsbryn i närheten av större gårdar.

Spansk körvel är en odlad kryddväxt som lokalt förvildas. Den uppgavs första gången som förvildad 1902 (Arnell), bland annat från Säljemar i Hille där den även samlats 1897 (T. Arnell i UPS). Arten är varaktigt förvildad på några ställen där den tidigare odlats men verkar ha svårt att sprida sig till nya platser. I Gysinge, Grönsinka och Hammarby är arten känd sedan minst ett sekel. Körvel blommar redan på försommaren före hundkäx och samtidigt som hägg, maskrosor och skogstry.

Spansk körvels stora frön ger upphov till plantor med stora hjärtblad och snabbt utvecklat första karaktärsblad. De kommer upp både i gräsmatta och under skuggande högre vegetation och sprider arten effektivt ett par meter. Till skillnad från hundkäx och strätta, som dör efter blomningen, blir körvelplantan mångårig med grov rot och tätt bladverk, och kan konkurrera ut andra arter. Den blommar i ekorrbärets tid. Enstaka små blad i skottspetsen kan övervintra gröna. Spansk körvel har i gammal tid planterats som krydda eller grönsak. Den är uthållig och konkurrenskraftig.