Trampgröe växer på något fuktig, trampad eller nött mark, vanligen i lätt skugga av ädla lövträd och gynnad av deras fallförna. Man finner den särskilt på kostigar i beteshagar, i alléer och på beskuggade gårdsplaner. Artens förekomst i den svenska floran uppdagades ganska sent (Nannfeldt 1935), och dess stora utbredning i Småland blev känd först vid inventeringen.
Kännetecken.
Under blomningen är trampgröe lätt att urskilja från släktingen vitgröe Poa annua genom att småaxen sitter gyttrade i spetsen av vippgrenarna. Vidare utgår det alltid bara en gren från varje nod i vippan (ofta två hos vitgröe), ståndarknapparna är långa, och växten bildar mattor genom liggande skott som rotar sig (en vitgröetuva är alltid rotad bara i centrum). Blomningsperioden är dock kort och infaller under försommaren; under resten av året är trampgröet mycket anonymt. – Sent blommande ´trampgröe´ visar sig i regel vara hybriden med vitgröe; hybriden har en mera utsträckt blomningstid.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 755 rutor; tidigare uppgifter från 33 rutor. Vanlig eller mycket vanlig i stora delar av landskapet men med något avtagande frekvens i väster (dock uppenbart förbisedd i inre sydvästra Småland). Saknas nästan helt i en bred zon utmed kusten. – Gammal kulturföljeslagare.
Lokaler
De östligaste lokalerna.
Kalmar Halltorp Värnanäs 800 m NO slottet (4G2e 3919), fuktig skogsbilväg, 1990 (ThK, belägg i S), 2005 (CrA). Kalmar Kalmarsundsparken O om Sturegatans slut mot öster (4G6g 0929), grässlänt intill cykelväg, 2005 (CrA).
Västervik Gamleby 300 m S Betestorp (7G3g 2306), kostig, 1987 (BD, belägg i Vvik). Loftahammar Mistekärr 400 m V den sydvästra gården (7H4a 3235), skogsväg, 1986 (MA, belägg i Vvik).
