Taxasida

norskstarr

Carex mackenziei

V. I. Krecz.

norskstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

norskstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • norskstarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex mackenziei
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex mackenziei V. I. Krecz.
Svenskt namn
norskstarr
icelandic
Skriðstör
norwegianBokmal
pølstarr
norwegianNynorsk
pølstorr
Finskt namn
merisara
finlandSwedish
norskstarr
Foton
Patrik Engström
Björkö-Arholma socken 2025-06-01
Patrik Engström
Björkö-Arholma socken 2025-06-01
Patrik Engström
Stornäsets NR 2024-07-06
Anders Delin
Haga, Enånger 2014-07-29
Patrik Engström
Armasjärvimyren 2013-07-16
Patrik Engström
Armasjärvimyren 2013-07-16
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

443 Carex mackenziei Krecz.

This northern sea-shore species is reported among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 292 and map 274) but shows a tendency towards circumpolar distribution.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Norskstarr, som växer på sötvattenspåverkade, sumpiga havsstränder och havsstrandängar, har inte återfunnits på tidigare fyndplatser. Den finns närmast i Göteborgs skärgård.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Troligen något vanligare än nedanstående uppgifter ger vid handen, i synnerhet i de två nordligaste kustsocknarna. Av topografiska skäl sällsyntare vid den brantaste delen av Höga Kusten.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

En nordlig havsstrandsart, som söderut når till Halland och Blekinge. Den påträffas i sötvattenutflöden på strandängar, ofta i vikar som avsnörts i sen tid och som håller på att växa igen. De grågröna, snett uppstigande stråna kan bilda stora mattor på den ofta lösa och sviktande marken. Eftersom arten tappar sina fruktgömmen tidigt är den ändå lätt att förbise.

På många lokaler är arten beroende av bete som håller tillbaka igenväxningen. Troligen minskar den i landskapet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Norskstarr är en art med nordlig utbredning i vårt land. Den växer på sumpiga, dyiga havsstränder, ofta vid sötvattensutflöden; arten är hävdgynnad. På Öland finns en äldre uppgift från 1849 av osäker natur (se ovan). Dessutom växte norskstarr från 1916 till 1963 vid Beijershamn, Vickleby sn. Den är eftersökt på lokalen, under inventeringen men utan fynd. En del av de växter som Rikard Sterner räknar upp ovan finns kvar på lokalen som krypven, knägräs, gråstarr, långstarr, ärtstarr, spikblad, ryltåg, höstfibbla, stagg, ängsnycklar, kråkklöver, havssälting och kärrsälting. Däremot saknas idag tagelsäv, ängsstarr, ängsull och kärrspira i närområdet.

Gammal, förr bofast, numera utgången?

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Norskstarr växer på låglänta, sumpiga och leriga havsstrandängar, gärna påverkade av sötvattensutflöden, samt i och vid grunda vattensamlingar nära stranden. Arten är starkt beroende av hävd och har minskat mycket kraftigt dels på grund av igenväxning, dels på grund av exploatering av stränder.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på sumpiga havsstränder med utflöde av vatten och i hällkar. Har minskat, kanske beroende på igenväxning med högre vegetation, men gamla lokaler har även blivit förstörda genom exploatering av stränder. Mycket sällsynt. Funnen på en lokal.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Norskstarren växer främst på betade strandängar vid havet, vid eller alldeles under högvattenlinjen, kanske gynnad av framsipprande markvatten. På några lokaler finns den i strandnära skrevor eller sprickor med sippervatten. Norskstarren bör ha varit ett viktigt och vanligt inslag i östersjösträndernas slåttervallar. Hur detta kan ha tett sig kan studeras vid Näsängens gård i Muskö, den enda ännu kontinuerligt hävdade havsstrandängen i landskapet. När strandängarna under 1900-talet lades under bete höll norskstarren stånd men nu minskar den i snabb takt genom nedlagt bete och igenväxning. Vackra betade bestånd finns ännu t.ex. vid Labro ängar i Svärta, Ängsnäset i Hölö och vid Fållnäsviken i Sorunda. Sårbar, minskande eller försvinnande genom minskat strandängsbete.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer vid Sveriges kuster utom i den sydvästra delen av landet, i Norge ända till Ishavskusten. Mindre allmän på uppländska havsstränder. 59 kartblad, 74 kvadranter.
Norskstarr växer på den tidvis vattendränkta delen av strandängar, på grunt vatten i nyligen avsnörda flador och i kanten av hällkar.
Förändring - 47 %. – Minskningen kan förmodas bero på igenväxningen av strandängar på grund av minskat bete.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Norskstarr är en ursprunglig art som samlats rätt flitigt av tidigare generationer botanister. Den har troligen minskat då slåtter och bete på havsstrandängar försvunnit och på grund av igenväxning med vass. På 1800-talet fram till 1900-talets första hälft fanns stora bestånd av norskstarr på de flacka betade och slåtterhävdade strandängarna runt Inre fjärden i Gävle.
Vanliga följearter är fackelblomster (43%), kråkklöver, vass, gåsört, slåtterblomma, vattenmåra och madrör. Norskstarren blommar tidigt och sätter frukt under skogsstjärnans blomning.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Vi känner ett tiotal gamla fynd av norskstarr. De sentida är ungefär dubbelt så många, alla vid havet, på stranden eller på gräsmark strax ovan stranden. I flera fall var den talrik. I ett fall växte den på ett strandbete för nötkreatur, en miljö som enligt iakttagelser i Småland (Edqvist & Karlsson 2007) tidigare var viktig för arten. När strandbeten i stort sett numera saknas växer den på ställen där de naturliga störningarna är tillräckliga för att ge den ett livsrum, i praktiken där vass inte dominerar. Lokalerna beskrivs i flera fall som strandäng, i ett fall uppges att marken är näringsrik, i ett annat att det finns vass i närheten. Några följearter: kärrsälting, gräsull, knagglestarr, tagelsäv, trindstarr, ärtstarr, madrör, kabbleka och slåtterblomma samt till havsstranden starkare knutna arter: östersjötåg, salttåg, klapperstarr, agnsäv, blåsäv, havssälting, källört och myskgräs.

Vid Enångersåns mynning finns även plantor med ax vars fruktgömmen saknar normal nöt, vilka har bedömts som hybriden med gråstarr, trots att gråstarr inte sågs (Delin 2015b), se under denna art.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Norskstarr växer fuktigt på havsstranden och är regelbunden på större strandängar, både i avsnörda vikar vid den låglänta södra Njurundakusten och på sötvattenpåverkade sedimentstränder kring Klingerfjärden. Den växer i låg gräsvegetation rätt långt in från vattenlinjen. De nedliggande stråna bildar stora, cirkulära, gulgröna mattor. Någon gång är den även funnen i hällkar. Sannolikt gynnas den av strandbete.