sommarfläder

Giftig läke- och färgväxt, förvildad i Sverige sedan omkr. 1740-talet.

Ny bofast art. Sommarfläder var förr odlad som prydnads- och medicinalväxt. Den är etablerad i Lyckeby ”nära bron” sedan 1877, samt på Kummeln där den fortfarande finns kvar.

Har uppgetts en gång såsom "förvildad" i en trädgård, ett par gånger utan närmare uppgift om förekomstsätt: Mälarområdet: Björksta Peterslund Ö-ut [NV Målhammar]. "kulle" 1952 (Walldén). Ängsö Stora Långholmens gård 1949 (Walldén & G. Edin) -62 (E. Hultén. S). Publicerad av WALLDÉN (1970). troligen med hänsyftning på fyndet 1949. - Skogslåglandet: Västervåla Engelsbergs trädgård förvildad 1890 (Reuterman, GB). - ["Västerås" 1913 (Blenda Lundström) är säkerligen = Västerås botaniska Trädgård [början av 1900-talet] (E. Wahlgren, LD).]

Sommarfläder härstammar från södra Europa och vidare österut till Mindre Asien och Kaukasus. Den odlades förr i vårt land som färg- och medicinalväxt. Numera är den en sällsynt trädgårdsväxt som noterats tillfälligt som måttligt förvildad. Vid Ölands Skogsby där den välkände botanikern och prästen Magnus Gustaf Sjöstrand bodde odlades sommarfläder och förvildades i närmaste omgivningen. Från denna lokal har ett antal belägg hämtats genom åren och där bedöms växten ha varit bofast. Inga fynd gjordes under inventeringen.

På väg till Öland 1741 blev Linné tvungen att stanna kvar några dagar i Kalmar då vädret var alltför blåsigt för överfarten till Öland. Linné och hans sällskap sökte efter en märklig växt som kallades mannablod och skulle växa vid Kalmar slott. Enligt sägnen skulle den ha uppstått på slagfältet när danskarnas och svenskarnas blod blandades. Döm om deras förvåning när de upptäckte att det rörde sig om sommarfläder, en gammal och välkänd medicinalväxt. Rot, bark, blommor och blad har använts som svett- och urindrivande medel. Bären går att färga med, de ger en violett ton. Hela växten är giftig och har en obehaglig lukt.

Tillfälligt utkommen och kvarstående, förr bofast, numera utgången.

Förvildad. Utgången.
Sommarfläder odlades i den närbelägna DBW:s botaniska trädgård (Johansson & Larsson 1997), varifrån den troligen spritts med fåglar.

Sommarflädern odlades förr, kanske som medicinalväxt, men redan Linné (1745b) ansåg den vara ur bruk. Under 1800-talet fanns den som förvildad eller kvarstående på flera håll i landskapet men den har nu försvunnit nästan överallt. Ett undantag är den gamla förekomsten vid Berggölet i Stenkvista varifrån arten rapporterades redan av Hofberg (1852).

Sydeuropa. I Sverige tidigare odlad och förvildad.