Taxasida

jättespärgel

Spergula arvensis subsp. maxima

(Weihe) O. Schwartz

jättespärgel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

jättespärgel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • jättespärgel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Spergula arvensis subsp. maxima
Vetenskapligt namn, fullständig form
Spergula arvensis subsp. maxima (Weihe) O. Schwartz
Svenskt namn
jättespärgel
norwegianBokmal
storbendel
norwegianNynorsk
storbendel
Finskt namn
pellavahatikka
finlandSwedish
jättespärgel
Danskt namn
Stor spergel
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larsson 1868.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Jättespärgel uppträdde förr som ogräs, särskilt i linåkrar. I Sverige är den inte sedd sedan 1946. Växten försvann sannolikt på grund av effektivare utsädesrensning och genom att linodlingen upphörde (Ingelog m fl 1993).

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Funnen närmast i Östergötland, Västergötland, Värmland och Västmanland (Flora Nordica 2). Utdöd i Sverige (Gärdenfors 2010).

Växten har saluförts i Sverige åren 1894–1957 och odlats som foderväxt (Lyhagen 1991, 2006) men förmedlades genom Örebro frökontrollanstalt redan 1890 (Zetterlund 1891).

Ett osäkert bestämt belägg finns från Gretebo vid Sandvik i Bo, torr äng 1946 (Benkt Sparre, S).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Jättespärgel, S. arvensis subsp. maxima, är helt försvunnen från Sverige, senaste fynd i landet 1946 (Aronsson 1999). Den förekom främst som ogräs i linåkrar.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Jättespärgel är utgången p.g.a. den upphörda linodlingen; den senaste belagda uppgiften 1881 är från Sandvik i Edestad.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och fordom bofast men ej samlad efter 1904 (Skabersjö, RLar i LD) och endast 6 äldre insamlingar föreligger.
Förändring och hot: försvunnen från hela landet (RE) som en följd av förbättrad utsädesrensning och upphörd linodling.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
S. arvensis var. maxima, S. maxima
Jättespärgeln är primärt ett linogräs men har även odlats som foderväxt (Lyhagen 2006). Från Småland har vi bara upplysning om ståndort (linåker) från en lokal, Jönköping Visingsö. Senast är växten samlad 1899 i Emmaboda Långasjö.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 8 rutor. – Troligen bofast men nu utgången.
Jättespärgel är försvunnen från landet som reproducerande (Gärdenfors 2005).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Se text under arten.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, tillfällig. Utgången.
Funnen i linåkrar, dit den troligen medföljde utsädet. Fem fynd, varav fyra i början av 1900-talet, senast 1925. Jättespärgel kan dessutom ha varit avsiktligt utsådd som inblandning i grönfoder (Lyhagen 1991, 2009).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Numera försvunnet linogräs. Var enligt Palmér (1927) tämligen allmän så länge ryskt linfrö användes som utsäde. – Äldre uppgifter: 15 fynd i 13 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Jättespärgel förekom förr allmänt i linåkrar men inga lokaluppgifter utom de ovanstående är kända från landskapet. Kring sekelskiftet 1900 ingick den några år som inslag i vallfröblandningar (Lyhagen 1991). Arten tycks numera förekomma i artificiella s.k. ”allmogeåkrar” med insådda ogräs rapporterad från Bälinge Stendörrens naturreservat 1998 (LKA).

Europa och Asien, nästan bara som linogräs.