Flenört är ursprunglig på steniga havsstränder och i glesare skogar, ofta av lundkaraktär. Men majoriteten av dagens lokaler kan betecknas som diverse skräpmarker: jord- och stentippar, gamla stenbrott samt grävda vattenhål och bevattningsdammar. Flenört ses även i grusiga vägkanter, helst när de löper genom skogar. Ibland växer den längs diken, i åkerkanter och betesmarker. Vid ett tillfälle är den funnen i alvarkarst.
Flenört är vanlig på Öland men undviker nästan helt Stora Alvaret. För övrigt växer den spritt över större delen av ön. Den gynnas av en ökad näringstillgång i landskapet samt mänskliga aktiviteter som när betesmarker röjs, skogsvägar dras fram eller dammar grävs.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 4 juni 1741 nära Färjestaden Torslunda sn. "Björnhovda äng, som i bortresan gav oss så många sköna växter, viste oss nu Scrophulariam, Carduum palustrem utom Ophrin majorem," Växterna som nämns är flenört, kärrtistel och tvåblad. Än idag växer flenört i området men Björnhovda äng är sedan länge borta. Tidigt belagd Borgholm: O. Nordstedt 1883 (LD).
Utbredning
Funnen i 79 rutor = 83 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 allmän = 33 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0