Kal stenros växer på allehanda varm, gärna stenig mark, och föredrar solöppna lägen. Den är spridd på alvarmarkens torrängar men är framför allt funnen i alvarkarst. Kal stenros är även noterad i vägrenar, åkerkanter, skogsbryn och glesare tallskogar. Den har en förkärlek till gamla stenbrott, klapperstensvallar vid havet och är funnen på moränöarna norr om Ölandsbron.
Kal stenros är Ölands vanligaste art i släktet Rosa. Stora Alvaret, Mittlandet och utmed steniga kuststräckor är ställen där den ofta förekommer. Även längst ut på den två km långa piren vid Beijershamn, Vickleby sn, har en buske slagit sig ner. Ibland kan den klättra flera meter upp när lämpliga träd finns i närheten att ta stöd emot.
Av Sterner 1938 och 1986 ej urskild men stenros R. canina som då inkluderar både kal och hårig nyponros anges i Sterner 1938 som allestädes = 33 socknar (i liggaren antecknad från 30 socknar).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Eftersom artbegreppen skiftat över tid är det svårt att dra några slutsatser om tidigt publicerade fynd av rosor. Linné nämner en rosbuske redan sin första dag på Öland 1 juni 1741 när han landstigit i Färjestaden (Linnæus 1745). Första kända belägg av kal stenros på Öland torde ha samlats av den kände M. G. Sjöstrand, tyvärr är belägget inte daterat men lokalen noggrant beskriven. Sjöstrand var aktiv på Öland från ca 1830 fram till 1860-talet. Tidigt belagd S. Möckleby: norra änden af byn vid de första inhysesstugorna straxt innanför stenmuren vid vestra sidan af landsvägen M. G. Sjöstrand (OHN) conf. ThK 2004.
Utbredning
Funnen i 86 rutor = 90 %; allestädes = 33 socknar.