Saffransmaskros är endemisk för Sverige och förekommer främst i de sydöstra delarna: på Öland, Gotland, i Uppland och sparsamt i östra Småland. Av Dahlstedt (1911) beskrevs den som en underart till T. palustre och uppmärksammades först som en egen art av Nordenstam (1963).

Saffransmaskros är den art i sektionen som växer på de våtaste lokalerna vilket gör att blomningen blir utdragen med en del plantor ännu fint i blom i början av juni. Ibland kan den bilda individrika förekomster i rikkärr där den gärna växer mellan tuvorna, direkt i kalkgyttjan. Den ses även i betade kalkfuktängar, kanten av alvarvätar och någon gång på botten av vattenfyllda stenbrott. Några lokaler uppges vara ohävdade och där riskerar den späda saffransmaskrosen på sikt att slås ut. Saffransmaskros är vanligast i Mittlandets våtmarker och på Stora Alvaret, för övrigt har den spridda fynd över större delen av Öland.

Saffransmaskros har rikt med pollen vilket gör att blomkorgens färg blir mättat gyllengul och påminner om saffran. Holkfjällen är ganska få men breda, med mörk mittstrimma och ligger hårt pressade mot holken. Bladen är mycket smala, uppåtriktade och ofta helt utan tänder. Stjälken är kal, ofta med en ljus ring precis under holken.