Vårkorsört är ursprunglig i sydöstra Europa och noterades i Sverige första gången i Skåne 1864 dit den troligen inkom med vallfrö. I Småland har spridningen av växten främst skett via järnvägsnätet (Edqvist & Karlsson 2007), något som inte tycks vara för handen på Öland. De första öländska fynden gjordes i stället i åkrar och trädor, något enstaka från grusgropar.

Vårkorsört växer solöppet på torr, sandig–grusig mark. Än idag står sandiga åkrar och trädor för ca 40 % av fynden. Andra miljöer är gamla grustäkter, rasbranter vid havet, strandklapper och grusplaner. Flera fynd är gjorda på betade sandgräshedar med slitet växttäcke. Nytt är att vårkorsört även har tagit steget ut på Stora Alvaret där den några gånger noterats på betade torrängar.

Vårkorsört noterades först i de västra socknarna, från Högsrum och söderut till Ventlinge. Idag utgörs kärnområdet för arten i stället av de östra och sandrika socknarna N. Möckleby, Gårdby och Sandby. Från västra sidan av ön har den delvis försvunnit i takt med att sandiga åkrar lagts igen. Jämfört med Sterner (1938) har en viss ökning konstaterats i Sterner (1986). Ökningen är numera avstannad och växten förefaller idag vara på retur vilket stöds av statistiska analyser. Jämfört med Sterner (1986) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Inkommen, bofast.