Sparvvicker växer på torr, sandhaltig och blottad mark. En majoritet av fynden (ca 65 %) är gjorda i torrängar, ohävdade eller extensivt betade. Växten dyker gärna upp när röjningar skett och jorden ligger bar. Ruderatmark som stentippar, dammvallar och jordhögar utgör ca 20 % av växtmiljöerna medan åkrar och trädor står för endast 15 % av fynden. Ofta delar sparvvicker sina lokaler med den mer frekvent förekommande släktingen duvvicker V. hirsuta.
Sparvvicker är vanligast förekommande på västra delen av Öland, från Räpplinge sn och söderut till S. Möckleby. Sparsammare är det med fynden på sydöstra Öland och längst uppe i norr i Bödas barrskogar. På Stora Alvaret och inom Mittlandet finns spridda fynd. En del av luckorna i utbredningsmönstret kan bero på lägre intensitet i inventeringen. Som åkerogräs förefaller sparvvicker idag mer sällsynt än släktingen duvvicker.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "på fält och åkrar här och där". Tidigt belagd Alböke: O. Sporsén 1869 (OHN).
Utbredning
Funnen i 62 rutor = 65 %; tämligen allmän = 31 socknar (ej återfunnen Bredsättra; nyfynd Alböke).
Sterner 1938 allmän = 31 socknar (Alböke och Egby 0).
Förändring: Något minskande - (som åkerogräs klart minskande).
