Tuja härstammar från östra Nordamerika. Den är ganska vanlig i odling men förvildas ytterst sällan. I slutet av 1800-talet samlades belägg från planteringar i Borgholm (se primärfynd).
Tuja har blad som när de krossas luktar äpplen. Undersidan saknar vita teckningar och mellersta bladet har på ovansidan en tydlig, glasklar glandel. Närstående jättetuja T. plicata har blad som doftar päron eller kokta äpplen. På undersidan har de vitaktiga markeringar och mellersta bladet saknar glandel. Ädelcypress Chamaecyparis lawsoniana har annorlunda kottar, på undersidan har bladen vita streck och det mellersta bladet har en glasklar glandel. Dess blad doftar persilja och kåda.
Kvarstående.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belagd Borgholm: Borgholms planteringar K. F. Dusén 1891 (OHN). Först uppgiven som förvildad Persnäs: Stenninge söder om sydligaste gården i fuktig hassellund ett halvdussin mycket små individer tydliga fröplantor ÅL 1972; Stenninge, norr om förra lokalen i hassellund ett halvstor individ ÅL 1984, ej återfunnen under inventeringen.
Utbredning
Funnen i 3 rutor = 3 %; mycket sällsynt = 3 lokaler.
Sterner 1986 mycket sällsynt = 2 lokaler.
Lokaler
Högsrum: Stora Rör i öster, vägren 629214 154505 CrA 2015. Torslunda: Röksvampgatan i söder, skogsbryn 627922 154209 JOP 2019 (OHN) conf. UBA. Mörbylånga: kyrkbyn i söder, åkerkant 626570 153636 CrA & JOP 2007 (eget herb. + foto AP), kvar 2021.