Jolster växer på fuktig mark i sumpiga skogar, skogskärr och vid bäckar. Den ses också på kulturpåverkade lokaler som gamla stenbrott och grustag, utmed större diken, vid bevattningsdammar, vägrenar, åkerkanter och diverse ruderatmarker.

Jolster är spridd över en stor del av Öland men mer glest på Stora Alvaret där den endast ses nära byar och vid större träsk. Liksom förr är jolster ovanlig på sydöstra Öland och saknas på sydligaste delen. Norr om Borgholm är fynden något ojämnt fördelade, delvis beroende på hur noggrant en ruta är inventerad. Jolster har gynnats av förbuskningen av landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Jolster känns igen på bladen som har en blank, liksom fet översida; blad, knoppar och årsskott är klibbiga och doftande. Bladskaften har flera glandler nära bladskivan. Ståndarna är oftast fem till antalet och blomningen sker samtidigt som bladsprickningen; hos de flesta andra arter i släktet sker blomningen före bladsprickningen. Honhängena har mycket långa skaft, sitter länge kvar och fröspridningen sker först under höst–vinter varför jolster avslöjar sig på de vitulliga kvistarna som ses i oktober när alla andra viden står kala.

Gammal, bofast.