Bäckmärke växer på lerigt underlag och helst i rinnande sötvatten som åtminstone är måttligt näringsrikt. Vanliga växtmiljöer är bäckar, kanaler och större diken. Den kan även växa vid sötvattensutflöden på havsstränder, i vattenfyllda stenbrott och dammar, längs källflöden och i fuktängar. Sällsynt är den noterad från alsumpskogar.
Bäckmärke har expanderat och bland annat koloniserat de många kanaler och diken som numera drar fram genom odlingslandskapet. I Sterner (1938) finns endast fyra lokaler karterade norr om en linje mellan Färjestaden–Gårdby; idag rör det sig om minst ett 30-tal. Liksom förr är bäckmärke vanlig på sydvästra Öland; därtill har flera nya lokaler tillkommit på sydöstra Öland. En ökad näringstillgång i landskapet har gynnat bäckmärke. En viss ökning jämfört med Sterner (1938) ses i statistiska analyser (Telfer).
Bäckmärke har frön som är anpassade att spridas med vatten. Fröna har stora, luftfyllda celler som gör att de kan flyta i väg och bilda nya bestånd nedströms längs ett vattenflöde (Jonsell & Karlsson 2010).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Hulteen (1810) Gårdby: till öfverflöd utmed Källerännilen österut i Öfra Ålebäcks gärde. Bäckmärke återfinns än idag flerstädes utmed bäcken som rinner österut från Övre Ålebäck och även vid dess utflöde på havsstranden. Tidigt belagd Öland: A. Ahlqvist 1813 (UPS).
Utbredning
Funnen i 49 rutor = 52 %; tämligen allmän = 27 socknar (ej återfunnen Köping och Högsrum; nyfynd Persnäs, Föra, Löt, Bredsättra, Gärdslösa, Långlöt, Glömminge, Runsten, Algutsrum, N. Möckleby, Torslunda, Gräsgård och Ventlinge).
Sterner 1938 funnen i 15 rutor = 16 %; tämligen sällsynt = 13 socknar; Sterner 1986 spridd = 16 socknar (nyfynd Köping, Hulterstad och Ås).
Förändring: S 38 ökande ++ ; S 86 något ökande +

