Blåmire är ursprunglig i södra Europa och sydvästra Asien. I Sverige är den mycket sällsynt noterad på ruderatmark. I Sterner (1938) anges den vara funnen vid ett tillfälle och fyndet är först publicerat i Sterner (1922). "Anagallis femina! Repplinge: vid Solliden. (Konservator A. Lindquist 1918 enl. Lindquist.)" Rimligen rörde det sig om blåblommiga plantor av rödmire Lysimachia arvensis.