Småborre växer i måttligt betade torr–friskängar där den ofta dyker upp efter röjningar. Den klarar ett visst mått av ohävd men försvinner när buskagen tätnar. Småborre växer i vägrenar, åkerkanter och skogsbryn men även i betade hässlen och glesare lövskogar. Den är indifferent för kalk och ses även på alvaret i karster och någon gång på sprickrika kalkstensplatåer. Utmed havet växer den på betade gamla strandvallar. Sällsynt är den funnen i ruderatmiljöer t.ex. stentippar.
Småborre är vanlig över hela Öland och man ser inte mycket av den utbredningslucka på sydöstra Öland som anmärktes i Sterner (1938). På södra halvan av Stora Alvaret är den något sparsam och den saknas nästan helt i barrskogarna längst uppe i norr. Småborre har gynnats av den förbuskning som skett av landskapet men om igenväxningen går för långt riskerar den att minska på sikt.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 1 juni 1741 då småborre är en av de arter han antecknar redan sin första dag på Öland efter att ha landstigit vid Färjestaden (Linnæus 1745). Idag finns småborre i en vägkant längs Brovägen, inte långt från hamnen. Tidigt belagd Borgholm: Axel Hallengren 1882 (OHN).
Utbredning
Funnen i 78 rutor = 82 %; allestädes = 33 socknar (nyfynd Egby).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar "i SO något sällsyntare."
Förändring: Något ökande + (plus för etablering i sydost).
