Tusensköna anges som ursprunglig i de västra, centrala och södra delarna av Europa. I Sverige har den länge odlats i trädgårdar för sina vackra blommors skull men har även använts som läkeväxt. Från dessa odlingar har den sedan spridit sig ut i landskapet och naturaliserats. Flera av de tidiga noteringarna på Öland är gjorda vid kyrkor. Men växten är även inkommen med gräs- och vallfrö vilket de tidiga förekomsterna i åkerkanter talar för.

Tusensköna växer på frisk, något näringsrik mark och ses på starkt kulturpåverkade lokaler som klippta gräsmattor; den är exempelvis funnen på Ölands alla kyrkogårdar. Andra vanliga växtmiljöer är betade torrängar, ibland långt ute på Stora Alvaret, strandängar i östra sjömarken, glesare skogar, betade hässlen, vägrenar och åkerkanter. Tusensköna hittas också på jordhögar, stentippar och grusplaner. Sällsynt är den noterad i grusalvar. Arten är störnings- och hävdgynnad.

Tusensköna är väl spridd över hela Öland, endast på delar av Stora Alvaret är förekomsterna lite glesare. Rikard Sterners kommentar att den är mer sällsynt på östra Öland stämmer inte idag.

Man kan se kulturformer av tusensköna med rosaröda strålblommor, ibland är blomkorgarna fyllda. Vid ett tillfälle har ett bestånd utan strålblommor noterats. Efter den extrema torrsommaren 2018 sågs tusensköna kommande säsonger i stort antal i många betesmarker där perenna gräs dött. Speciellt på sydöstra Öland fanns rika förekomster som drog uppmärksamheten till sig (se foto).

Gammal kulturföljeslagare och inkommen, bofast.