Grendunört växer i alsumpskog, blandskog med källflöden, i ädellövskog samt fuktig tallskog på alvarmark. Fynden är ofta gjorda i skogsbryn eller längs stigar, ibland på störd mark. Något enstaka rapport föreligger från öppen, fuktig betesmark. Till skillnad från andra arter i släktet finns få fynd från ruderatmark och rosendunört finns bara uppgiven vid två tillfällen från denna miljö; som ogräs i handelsträdgård respektive på en jordtipp.

Grendunört är ovanlig på Öland och har en klar västlig utbredning med fynd från Högsrum sn och vidare söderut till Smedby, där den främst växer i fuktiga skogar av olika slag. På östra sjömarken finns enstaka fynd i fuktiga betesmarker. I Mittlandet är den funnen längs diken och bäckar. Ett enda fynd är gjort på Stora Alvaret, i en fuktig talldunge. Fynden ligger idag något glesare än i Sterner (1938) men arten har samtidigt flyttat sin nordgräns på Öland. Torrläggning av landskapet och dagens tätare skogar har missgynnat grendunört som inte förmått kompensera bortfallet genom att växa i ruderatmiljöer. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en viss minskning.

Gammal, bofast.