Jättevallmo härstammar från östra Turkiet och vidare mot nordvästra Iran. I Europa har den odlats sedan sent 1700-talet. Jättevallmo har tidigare sammanblandats med orientvallmo P. orientale och även försålts under detta namn. Den är först i sen tid säkert noterad som förvildad på Öland men har uppenbarligen funnit sig väl till rätta. På några lokaler bildar den perenna växten kraftiga bestånd i vägkanter och längs åkerrenar. Jättevallmo växer även tillfälligt på utkast och jordhögar. Förekomster i nedlagda sandtag, på klapperstensvallar och ödetomter kan bli långlivade.

Jättevallmo har på kort tid spridit sig till en stor del av Öland; något glesare ligger fynden norr om Borgholm. Växten förekommer nära mänskliga boningar, främst längs östra och västra landsvägen. Jättevallmo kan nätt och jämnt anses bofast på dagens Öland då den först under 2000-talet noterats på ett stort antal lokaler men den är under snabb spridning.

Kulturflykting, bofast.