daggros
Rosa glauca
Mer information om arten

Daggros härstammar från centrala och södra Europa. Den är ganska vanlig i odling och ses ibland långt från trädgårdar dit den tagit sig med hjälp av nyponätande fåglar. Ett observandum är att förr benämndes kal nyponros R. vosagiaca som R. glauca.

Daggros finner sig väl till rätta på steniga lokaler som längs västra landborgen, i gamla stenbrott och på klappergrusvallar vid havet. Busken är även funnen i vägkanter, åkerrenar, som trädgårdsutkast och kvarstående på ödetomter.

Daggros har spridda förekomster på Öland med tyngdpunkt nere i sydväst, S. Möckleby sn, där den också först noterades. På lokalen vid Albrunna kalkstensbrott (se nedan) har den kontinuitet sedan minst 30 år tillbaka och bör anses som bofast. Även på primärlokalen vid Degerhamn finns den kvar i närområdet. Värt att notera är lokalerna öster om Bårbyborg, Mörbylånga sn, där daggros är spridd drygt någon kilometer ut på alvartorrängar.

Kulturflykting, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. S. Möckleby: Degerhamn alunskifferbrotten L. Rodenborg 1961. Publicerad: Rodenborg (1962). Daggros finns ännu kvar inom området. Första granskade belägg Vickleby: stranden av Kalmarsund K. V. O. Dahlgren 1962 (UPS) conf. Ulf Malmgren 1983.

Utbredning

Funnen i 17 rutor = 18 %; tämligen sällsynt = 12 socknar (+ Borgholm).
Sterner 1938 och 1986 ej nämnd

Förändring: Ökande ++

Lokaler

Lokal med längre kontinuitet:
S. Möckleby: Albrunna kalkstensbrott NV om LB & KGB 1988 (S), återfynd med flera buskar bl.a. NV kalkstensbrottet i buskage 624575 153843 BH 2011 samt nära Stensjön, kanten av gammal stenbrott 624515 153816 UBA & TGn 2018.

karta