Slåtterblomma växer på frisk–fuktig, helst kalkpåverkad mark och ses i fuktängar, skogskärr och på strandängar. På en lokal är den rapporterad från ett fuktigt sandtag. De flesta lokaler är hävdade genom bete. Mycket sällsynt växer arten i slåtterängar, en idag försvinnande växtmiljö. På ohävdade lokaler kan slåtterblomma bita sig fast genom att växa i kanten av källflöden.

Utbredningen är något ojämn. På Stora Alvaret växer slåtterblomma i kanten av de större alvarträsken och i betade fuktängar. I Mittlandet är det de större skogskärren (Igelmossen, Lindsmossen och Högsmossen) och fuktängarna runt dem som hyser arten. Delar av dessa områden håller idag snabbt på att växa igen eftersom betet delvis upphört. Slåtterblomma växer också längs östra kusten på hävdade partier av sjömarken. Dessa växtplatser har troligen förr varit slåtterängar. Lägg märke till att nästan ingen lokal finns längs västra kusten, söder om Borgholm. Arten förefaller ha minskat något på Öland. Idag växer den i ett färre antal socknar jämfört med Sterner (1938). Utdikning och upphörd hävd, både av bete och slåtter, har gjort att arten gått tillbaka även om den fortfarande, åtminstone fläckvis, är vanlig. På sikt riskerar den att försvinna från ohävdade lokaler i Mittlandet när igenväxningen gått för långt.

Blomningstiden varierar mycket mellan olika bestånd av slåtterblomma. På den stora slåtterängen i norra delen av Schäferiängarna, Ås sn, blommar växten redan första halvan av juni månad. Vid samma tidpunkt blommar där ängsvädd Succisa pratensis, en växt som man brukar få se i blom först under augusti månad. Den tidiga blomningstiden kan vara en anpassning till slåtter. En annan förklaring är att växtplatserna är lite torrare, tidigt varma och därför betas tidigt på säsongen. Även tidigblommande brudsporre Gymnadenia conopsea och ängsnycklar Dactylorhiza incarnata växer på liknande lokaler. De senblommande populationerna av slåtterblomma växer däremot på fuktigare, kallare lokaler som betas först senare under säsongen och vanligen inte lika hårt som de torrare. Nedan listas de lokaler där slåtterblomma konstaterats blomma före midsommar.

Slåtterblomma har två raser med olika kromosomtal. I norra och mellersta Sverige, ner till norra Småland, växer slåtterblommor som är tetraploida (2n = 36). I södra delarna av landet, främst i Skåne samt på Öland och Gotland, växer slåtterblommor som är diploida (2n = 18). Morfologiskt har det visat sig svårt att skilja de två olika raserna men de har olika ekologiska krav. Den sydliga formen är tydligt kalkgynnad och växer nästan enbart i kalkkärr och hävdade fuktängar. Den nordliga formen klarar att växa i mer kulturpåverkade miljöer som vägkanter och grusgropar (Hultgård 1987). Genom denna anpassning klarar sig därför de nordliga slåtterblommorna bättre när de ursprungliga växtplatserna dikas eller växer igen.

Gammal, bofast.