Hybriden uppges vara sällsynt och det finns få belägg i de offentliga herbarierna. Men de båda nattviolerna växer ofta nära varandra, har delvis överlappande blomningstid och kan bilda livskraftig avkomma. Varför är de då så sällsynta? Studier har visat att det hänger ihop med orkidéernas ofta mycket specialiserade pollination (Nilsson 1983). Doften som attraherar pollinatörer skiljer mellan arterna liksom uppbyggnaden av könspelaren och hur pollinierna är fästade. Lägg därtill skillnader i sporrens längd, tillgången på nektar och tidpunkten för när maximal blomning sker så blir svårigheterna i de flesta fall oöverstigliga. Samma insekt som pollinerar nattviol passar helt enkelt inte in i blomman på grönvit nattviol.

I Lundqvist (1970 a) finns fem lokaler i fyra socknar (Böda, Högby, Källa och Persnäs) och i Lundqvists liggare finns ytterligare en uppgift (N. Möckleby). I en artikel om hybriden och hur den känns igen listas sex lokaler på Öland i socknarna Gårdby, Torslunda och Sandby (Nilsson 1985). Under inventeringen har vid ett tillfälle en misstänkt hybrid noterats med intermediär placering av pollinier. På Öland förefaller korsningen uppstå med underarten skogsnattviol P. bifolia subsp. latiflora som normalt blommar ett par veckor tidigare än grönvit nattviol.

Bästa karaktärer för att skilja ut hybriden är avståndet mellan klibbskivorna (1–1,4–2 mm), längden på caudicula = skaft dvs. den del som förbinder klibbskiva och pollinium (0,5–0,7–0,9 mm) och förekomsten av ett tydligt utskott på skaftet. Samma mått/karaktär hos nattviol: avstånd klibbskivor (0,3–0,7–1,2 mm), längd caudicula (0,2–0,3–0,5 mm, utskott saknas. Samma mått/karaktär hos grönvit nattviol: avstånd klibbskivor (2,2–3,5–4,9 mm), längd caudicula (1,1–1,7–2,2 mm), utskottet tydligt, stort och rundat (Nilsson 1985).

Spontant uppkommen hybrid, tillfällig.