Nysört är spridd i en stor del av Europa förutom längst nere i söder. Växten anses i delar av Sverige (Skåne och Halland) vara gammal i floran medan den i andra landskap inkommit senare och främst under 1800-talet spridits med utländskt vallfrö. I Småland ser man ett samband med att myrmarker dikades och odlades upp (Edqvist & Karlsson 2007).

På dagens Öland växer nysört på friska, kulturpåverkade lokaler som betesmarker, åkerkanter, vägrenar, diken och jordtippar; den är även funnen i igenväxande och ohävdade fuktängar. Efter röjningar av buskmarker gynnas arten av en ökad näringstillgång. Flera av lokalerna är kalkfattiga efter öländska mått mätt.

Nysört är ovanlig på Öland och glest spridd i landskapet. Den har inte återfunnits i åtta socknar men har å andra sidan dykt upp som nyfynd i sex socknar. Endast i de nordliga socknarna Böda och Högby håller den ställningarna. En viss minskning bedöms föreligga jämfört med Sterner (1986) beroende på att fuktiga åkrar idag är bättre dränerade samt att frodiga fuktängar inte längre hävdas och därför växer igen med buskar och högväxt vegetation. Att arten är sent inkommen till Öland stöds av den ökning man ser i antal sockenfynd i Sterner (1986) jämfört med Sterner (1938). Detta talar för att den bör ha inkommit under 1800-talet, troligen någon gång strax före primärfyndet 1841. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en antydd minskning.

Nysört företräds på Öland av vanlig nysört var. ptarmica och vitpytta var. multiplex, den sistnämnda förekommer i odling och har fyllda blommor.

Inkommen kulturföljeslagare, bofast.