storviol × strandviol
Viola elatior × stagnina
Hybriden är mindre hårig och med blekare blommor än hos storviol. Inga fynd gjordes under inventeringen.
Spontant uppkommen hybrid, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belagd Torslunda: Arontorp E. Wahlén 1864 (GB & S). Först publicerad: Murbeck (1887). "V. elatior FR. × stagnina KIT. – Blott ett par individ på ett ställe i Thorslunda sn. Sedermera har jag sett exemplar äfven från Glömminge (leg. G. A. KARLSSON 1886)."
Utbredning
Sterner 1938 sällsynt = 5 socknar (6 lokaler); Sterner 1986 tämligen sällsynt = 8 socknar (14 lokaler).
Lokaler
Senaste belägg som är granskat:
Persnäs: Lilla Horn bygdegården A. Arrhenius 1934 (S) det. ThK 2013.
Senaste belägg, ej granskat:
Hulterstad: Asplunden N. Niordson 1982 (S).