Kärrtistel är troligen ursprunglig i sumpskogar, utmed källflöden, skogskärr och större alvarvätar. Den är kulturgynnad och växer i betade fuktängar, speciellt rikligt när röjningar skett. Andra växtmiljöer är utmed diken, kanaler, i fuktiga sandtag, röjda hässlen och varhelst fuktig och något näringsrik mark exponeras. Sällsynt är den noterad vid sötvattensutflöde på själva havsstranden.
Kärrtistel är speciellt frekvent inom Mittlandet med dess stora våtmarksområden. På Stora Alvaret återfinns den vid alvarsjöar och i tokfuktängar. Även de ofta ganska artfattiga barrskogarna i Böda sn hyser många fynd i skogskärr, fuktiga skogar och längs diken. Kärrtistel förefaller något vanligare än Sterner (1938) antyder och har nu även intagit de sydöstliga socknarna. Den eutrofiering som skett av landskapet har gynnat kärrtistel.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 4 juni 1741 då kärrtistel är en av de växter han denna dag noterar från Björnhovda äng nära Färjestaden (Linnæus 1745). Idag växer inte kärrtistel vid Björnhovda men ett par kilometer längre norrut i fuktig skog bort mot Möllstorp. Tidigt belagd (enda?) Torslunda: Runnsbäck, sumpmark H. Arwedson 1936 (OHN).
Utbredning
Funnen i 76 rutor = 80 %; allmän = 32 socknar (nyfynd Hulterstad, Smedby, Segerstad och Gräsgård).
Sterner 1938 tämligen allmän = 28 socknar (Egby, Hulterstad, Smedby, Segerstad och Gräsgård 0).
Förändring: Något ökande +
