I Sverige förekommer kamomillkulla idag mycket sällsynt i Skåne (ön Ven) och södra Bohuslän, i båda landskapen främst i betade hästhagar; från övriga landet finns tillfälliga fynd i ruderatmiljöer. Kamomillkulla växer på frisk, näringsrik mark som hålls öppen genom regelbunden störning.

Kamomillkulla förekom förr på gårdsplaner, vid bygator, som åkerogräs och angavs av Sjöstrand (1863) som flerstädes ymnigt medan Rikard Sterner själv endast såg den på sex lokaler. Efter 2:a världskriget var kamomillkulla i stort sett försvunnen från Öland. I Småland har arten fått påspädning under 1900-talet då den inkom med barlast och som fröförorening (Edqvist & Karlsson 2007) men detta verkar inte ha varit fallet på Öland. När ladugårdsplaner och bygator blev mer välskötta fanns inte livsrum för växten. Möjligen kan också de kalla krigsvintrarna under 1940-talet varit spiken i kistan för växten som i Europa har en sydlig utbredning.

Gammal kulturföljeslagare, förr bofast, numera utgången.