kamomillkulla
Anthemis cotula
Mer information om arten

I Sverige förekommer kamomillkulla idag mycket sällsynt i Skåne (ön Ven) och södra Bohuslän, i båda landskapen främst i betade hästhagar; från övriga landet finns tillfälliga fynd i ruderatmiljöer. Kamomillkulla växer på frisk, näringsrik mark som hålls öppen genom regelbunden störning.

Kamomillkulla förekom förr på gårdsplaner, vid bygator, som åkerogräs och angavs av Sjöstrand (1863) som flerstädes ymnigt medan Rikard Sterner själv endast såg den på sex lokaler. Efter 2:a världskriget var kamomillkulla i stort sett försvunnen från Öland. I Småland har arten fått påspädning under 1900-talet då den inkom med barlast och som fröförorening (Edqvist & Karlsson 2007) men detta verkar inte ha varit fallet på Öland. När ladugårdsplaner och bygator blev mer välskötta fanns inte livsrum för växten. Möjligen kan också de kalla krigsvintrarna under 1940-talet varit spiken i kistan för växten som i Europa har en sydlig utbredning.

Gammal kulturföljeslagare, förr bofast, numera utgången.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: A. Afzelius [omkring 1800] Böda: Böda hamn. Linné besöker 7 juni 1741 Ölands södra udde och nämner då kamomillkulla Chamomilla foetida som han beskriver "växte över hela stranden" (Linnæus 1745). Troligen rör det sig om en felskrivning och avser i stället baldersbrå eller kustbaldersbrå. Tidigt belagd Glömminge: F. Ahlberg 1860 (LD, S, UPS & OHN).

Utbredning

Sterner 1938 tämligen sällsynt = 10 socknar (10 aktuella lokaler); Sterner 1986 tämligen sällsynt = 12 socknar (endast 1 aktuell lokal).

Lokaler

Senast sedd:
Gräsgård: nära Solberga Bengt Danielsson 1964.

Senast belagd:
Köping: Kolstad H. Mohlin 1942 (LD, S & UPS).