Storsärv växer i brack–saltvatten med salthalter 5–20 ‰ (Schou m.fl. 2017). Den vill ha sandiga eller grusiga bottnar och växer ofta på 0,3–1,5 meters djup men kan gå ner till fem meter om siktförhållanden är goda. På Öland är den funnen på grunda bottnar och ibland i hamnar. De flesta aktuella fynd är gjorda i driften.

Storsärv har spridda fynd längs Ölands kuster, flest från den nordöstra delen där skyddade vikar och uddar erbjuder lämpliga miljöer. Den förefaller ha minskat påtagligt sedan Sterner (1938) men kan delvis vara förbisedd. I början av inventeringen ansågs storsärv vara en varietet av hårsärv Z. palustris och alla fynd blev då inte bestämda till varietet. Men eftersom den ofta växer på större djup än hårsärv kan den tydligare ha drabbats av försämrad vattenkvalité beroende på övergödning av havet vilket medför ett sämre siktdjup.

Storsärv har blad med en bredd av 1,0–1,9 mm. Frukterna är kortstjälkade och rödbruna, mäter 3–4 mm och sitter 5–8 tillsammans. Det avslutande sprötet är böjt och mäter 1–2 mm. Frukten är böjd och på ryggsidan försedd med knölar som bildar en kam. Hårsärv Z. palustris har frukter som är gröna till blek- eller mörkbruna men utan röda toner; för mått på frukterna av de två varieteterna se under hårsärv. Bladen är under 1 mm breda.

Släktet särvar Zannichellia har en jordstam med uppstigande skott vid varannan led. Bladen sitter parvis eller 3–4 i en krans. De bananlika frukterna är alldeles speciella. Utan frukt kan särvar förväxlas med natingar släktet Ruppia. Men natingar har slidor och blad som är fint tandade mot spetsen. Dessutom utgår skott vid varje led av jordstammen. Även smalbladiga natar Stuckenia sp. kan vålla problem men de har blad som sitter spridda, inte motsatta; dessutom har de både slidor och snärp.

Gammal, bofast.