Uddögontröst förekommer på kalkrik mark, främst på Öland och Gotland. Den växer på alvaret i betade, stäppartade torrängar men även i grusalvar eller jordfyllda sprickor i kalkstenshällen. Sällsynt är den funnen i kanten av vätar. Utanför alvarmarken förekommer den i betade torra–friska strandängar, på klapperstensvallar och sällsynt i vägkanter. Uddögontröst kan också växa på tuvor i kärr- eller friskängar, ibland tillsammans med axag Schoenus ferrugineus.

Utbredningskartan visar att uddögontröst är vanlig på Stora Alvaret, delar av västra stenkusten och den förekommer också på flera av småalvaren norrut på ön. På övriga Öland är den spridd i betesmarker, en del av dem belägna i östra sjömarken. Eftersom denna varietet inte tidigare urskildes är det svårt att dra slutsatser angående utbredningen, men uddögontröst är vanlig på dagens Öland. Rikard Sterner skriver om E. stricta som närmast motsvarar dagens uddögontröst. "Tydligen bara på alvaren där arten är vanlig i ljusa dvärgbuskhedar, gräshedar på vittringsgrus, alvarmo och i små vätar". Miljöbeskrivningen stämmer bra än idag och så länge Ölands naturbetesmarker fortsätter att hävdas och ingen tillförsel av näringsämnen sker kan uddögontröst fortleva.

Uddögontröst skiljs från andra varieteter av E. stricta på sina kala och långspetsade blad. Plantan är rikt, utspärrat grenig och har 10–15 noder under nedersta blomman. Man börjar räkna noderna där hjärtbladen suttit (räknas som 0) och räknar uppåt till nedersta blomman på huvudstjälken. Blommorna är ganska stora och vanligen starkt färgade i lila toner. Liksom andra i familjen snyltrotsväxter är ögontröster rotparasiter. För att utvecklas optimalt behöver de etablera kontakt med andra växter som de tar näringsämnen ifrån. På alvarmark kan plantorna bli svältfödda, små och klena eftersom de har svårt att hitta någon lämplig värdväxt. Färgen på stam och blad går ofta i mörkt rödbrunt när plantan växer fritt exponerad för sol och vind. Plantor som växer i tuviga friskängar blommar senare. De brukar vara ogrenade eller med enbart någon gren högt upp. Blommorna är mindre och blekare jämfört med den uddögontröst som växer på alvarmark. Kanske är det en annan varietet som ännu ej är beskriven? Speciellt plantor som växer i axagskärr har detta utseende.

Gammal, bofast.