Kejsarkrona härstammar från södra Turkiet och österut till nordvästra Indien (Kashmir). Som många andra lökväxter vill den sommartid ha en varm och torr växtplats med väldränerad och kalkrik jord; Ölands klimat och jordmån passar den därför utmärkt. Kejsarkrona har förkommit i odling i Europa ända sedan 1600-talet och var förr mer populär som trädgårdsväxt än idag. Vanligen är blommorna orange men de kan även vara rent gula. Löken har en stark, rävlik och obehaglig lukt vilket gör att rådjur och sorkar undviker den. På Öland är den vanlig i odling vid äldre gårdar där den sprider sig främst till vägkanter. Kejsarkrona ses också på utkast, i glesare tallskogar, buskage och snårmarker, betade torrängar, åkerkanter och kvarstående på ödetomter.

Kejsarkrona förekommer i alla byar utmed västra och östra landsvägen men glesnar ut påtagligt norr om Föra sn. Längst i norr i Bödas barrskogar saknas växten helt liksom på Stora Alvaret. De flesta fynd är gjorda nära hus och gårdar. Dagens många förekomster förefaller vara ett sentida fenomen, forna botanister borde inte ha förbigått alla blommande kejsarkronor med tystnad. Å andra sidan rönte förrymda trädgårdsväxter förr inget större intresse. Kejsarkrona bedöms vara bofast på dagens Öland med tanke på en del förekomsters storlek och flera fynd långt från bebyggelse.

Kulturflykting och kvarstående, bofast.