Sumpförgätmigej är en karaktärsväxt för alvarets vätar där den ofta har sällskap av dikesveronika Veronica catenata. Man finner den i kanten av väten där tuvor med fårsvingel Festuca ovina tar vid. Växtplatsen torkar vanligen helt ut under sommaren men växten hinner både blomma och sätta frukt innan plantorna dör. Efter höstregnen ser man små bladrosetter dyka upp. De övervintrar och blir ofta infrusna i isen. Plantorna i denna extrema miljö blir endast några centimeter höga. Sumpförgätmigej är även vanlig på annan fuktig mark som i diken, längs kanaler, på dammkanter och i mindre sötvattenflöden. Den växer också i fuktängar (oftast betade) och någon gång i sumpskogar. Däremot växer den knappast på själva havsstranden vilket uppges i Sjöstrand (1850). Ser man den havsnära är det i blöthålor innanför strandlinjen eller strandnära kärrmarker.

Sumpförgätmigej är noterad över hela Öland men speciellt vanlig är den på Stora Alvaret. På kustnära lokaler växer den i betade fuktängar, bäckflöden, diken och blöthålor. Endast längst i norr i barrskogarna i Böda sn är det något glesare med fynd.

Sumpförgätmigej är mycket variabel och har delats in i tre underarter, ibland ansedda som varieteter/raser: strandförgätmigej subsp. baltica, vanlig sumpförgätmigej subsp. caespitosa och falsk strandförgätmigej subsp. laxa (Apelgren 1986). Strandförgätmigej är ettårig med kvarsittande hjärtblad nertill, stjälken är grenad ända från basen, blomfärgen är ljusblå–vit och blommorna små < 4 mm. Efter blomningen tillväxer fruktskaft och foder (de kan maximalt mäta 25 mm respektive 8 mm i längd). Fruktskaftet blir ofta neråtböjt. Frukten är i sammanhanget stor (maximalt 2,5 × 1,4 mm). Den anses vara en endem för Östersjöområdet och växer längs havet i något kväverika miljöer som på driftvallar och i täta vassar. Typisk strandförgätmigej finns i Uppland och sydvästra Finland.

Vanlig sumpförgätmigej är tvåårig med en stadig stjälk som grenar sig upptill. Blommorna är himmelsblå och mäter 4–5 mm. Fodret är högst 5 mm långt och fruktskaftet högst 10 mm. Frukten mäter maximalt 1,5 × 1,0 mm. Det är denna underart som majoriteten av det öländska materialet kan hänföras till. Falsk strandförgätmigej är en mellanform. Den är också tvåårig med en stjälk som grenar sig nedom mitten och med blomskaft som tillväxer efter blomningen.

Gammal, bofast.