Grönstarr växer halvskuggigt på fuktig–våt mark i skogskärr, gläntor i blandskog, videkärr samt sumpskogar med klibbal eller glasbjörk. Häften av fynden är gjorda i fuktiga och störda miljöer som gamla sandtag, stenbrott, körspår i skogen, diken och hyggen; många av lokalerna är kalkfattiga. Men grönstarr kan också växa solöppet i kalkgyttja på alvarmark (belägg i S bestämning Thomas Karlsson). Övergångsformer som liknar näbbstarr C. lepidocarpa subsp. lepidocarpa ses på dessa lokaler.
Utbredningen på Öland är koncentrerad till något kalkfattiga områden som norra Öland (Böda–Persnäs sn), västra kustskogen och isälvsavlagringar vid Köping tall med omgivningar. Det finns ströfynd från Mittlandet och Stora Alvaret. Jämfört med tidigare inventeringar är fynden fler, troligen beroende på att grönstarr och närstående taxa har uppmärksammats mer.
Grönstarr känns igen i fält på sina breda, gröna–mörkgröna blad. Det nedersta honaxet sitter långt ner på strået och är rätt långskaftat. Fruktgömmets näbb är rak eller svagt böjd. Den närstående näbbstarr har fruktgömme med en tydligt tillbakaböjd näbb.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Hartman (1879) "Kastlösa". Tidigt och granskat belägg Resmo: A. Vinge 1885 (LD) samlad som C. oederi, det. A. Palmgren 1936, conf. F. Björkbäck 1967.
Utbredning
Funnen i 27 rutor = 28 %; spridd = 16 socknar.
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 9 socknar; Sterner 1986 "Ej systematiskt antecknad men t v att betrakta som täml. sällsynt."
Förändring: Oförändrad ± 0 (mer uppmärksammad idag vilket ger en skenbar ökning).
