Stornunneört anses i Sverige ursprunglig på Gotland och i Uppland. I övriga delar av landet är växten spridd från odling. De flesta öländska förekomster finns nära bebyggelse såsom i vägkanter, buskage eller på utkast. Stornunneört är ibland noterad i betesmarker, åkerkanter och lövskogsdungar.
Stornunneört är noterad främst på södra halvan av Öland; norr om Köpingsvik finns endast fyra observationer. Påtagligt många fynd finns på sydöstra Öland. Kanske rör det sig om olika odlingstraditioner? Flera lokaler är individrika och stornunneört får anses etablerad och bofast på Öland.
Från Öland är endast vanlig stornunneört subsp. solida känd. I odling finns även fliknunneört subsp. incisa som kännetecknas av kortskaftad blomklase med ljusrosa blommor; stödbladen är djupt och ofta upprepat flikade.
Kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Gräsgård: Solberga, spridd till vägren från trädgård ToK 1984 (OHN) ursprunget ska vara plantor som införts från Södermanland någon gång på 1960-talet (muntliga uppgift ToK), kvar västra delen av byn vägren 624612 154289 ToK & CrA 2015. Publicerad: Folkesson& Knutsson (1992).
Utbredning
Funnen i 25 rutor = 26 %; spridd = 20 socknar (+ Borgholm).
Förändring: Snabb sentida ökning ++ (saknas i Sterner 1938 och 1986).
Lokaler
Felaktigt publicerad:
Aulin (1912) "Räpplinge, Ekerum vid en väg ner emot stranden." som C. laxa. Uppgiften återfinns under Floristiskt tillägg i Sterner (1986) med kommentaren. "enligt belägg i S rätteligen C. pumila." Belägget har senare inte gått att lokalisera.
