Vitplister växer på frisk, kväverik mark i ruderatmiljöer som jordhögar och stentippar, i gamla täkter, på rötslam, vid brännplatser samt på avstjälpningsplatser för trädgårdsavfall. Även i gårdsmiljöer som trädgårdsland och gräsmattor kan vitplister hittas. Många fynd är gjorda i vägkanter och längs åkerrenar. Ibland är växten funnen i skogsbryn och längs buskridåer. Även om redan Abraham Ahlqvist uppger vitplister från Runsten så talar det mesta för att växten är inkommen i relativt sen tid till Öland, kanske vid flera tillfällen. Flera av de tidiga fynden i slutet av 1800-talet är gjorda i hamnar och därifrån har vitplister sakta kunnat sprida sig vidare ut i landskapet.

Utbredningskartan visar att vitplister är funnen främst på västra sidan av Öland, från Borgholm i norr till S. Möckleby sn i söder. På östra sidan, söder om Sandby sn, har det tillkommit enstaka fynd ända ner till Ås. Inga fynd gjordes på Stora Alvaret. Norr om Borgholm har expansionen inte varit lika tydlig. I Sterner (1938) finns endast ett tiotal lokaler nedtecknade. Sammantaget har antalet lokaler för arten ökat kraftigt under 1900-talet och expansionen är troligen inte ännu avslutad. Den ökade näringsbelastningen i landskapet har gynnat vitplister. Jämfört med Sterner (1986) ses i antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Inkommen kulturföljeslagare, bofast.