Mjuknäva är vanlig i betade torr- eller friskängar och dyker ofta upp där marken sårats och jorden ligger öppen. Mjuknäva är frekvent förekommande som ogräs i trädgårdar och ses ofta i ruderatmiljöer (tippade jord- och stenhögar, industrimark, grusplaner och gamla sandtag). Även i vägrenar, åkerkanter och på gamla strandvallar hittar man mjuknäva. Växten klarar även att växa på de giftiga högarna med rödfyr vid Degerhamn, S. Möckleby sn.

Mjuknäva är en vanlig och spridd växt som hittas på hela Öland. Man behöver inte gå långt för att hitta växten vare sig man befinner sig på Stora Alvaret, i Mittlandet, sjömarken eller i tätortsnära miljöer.

Det finns en kvartett smånävor: mjuknäva, sparvnäva G. pusillum, duvnäva G. columbinum och fliknäva G. dissectum. Med blommor är de lätta att skilja åt. Duv- och fliknäva har båda foderblad med tydligt utdragen spets. Duvnäva har ganska stora, ljusröda blommor och blomskaft utan körtelhår. Fliknäva har mindre, mörkröda blommor (kortare än foderbladen) och blomskaft med körtelhår. Hos mjuk- och sparvnäva saknar foderbladen utdragen spets. Sparvnäva har små, bleklila blommor, stjälkar och blomskaft är korthåriga. Mjuknäva har något större, rosenröda blommor där stjälkar och blomskaft har korta hår och körtelhår kombinerat med långa, utstående hår.

När plantorna inte blommar kan det vara svårare, bladens flikighet skiljer mellan arterna men är vansklig att bedöma. I tidskriften Daphne finns en artikel hur man skiljer de fyra smånävorna utifrån hårigheten på rosettbladens skaft (Zachrisson 2002). Mjuknäva har bladskaft med korta hår blandat med körtelhår och dessutom långa, utåtriktade hår. Sparvnäva har korta, utåtriktade hår och körtelhår men saknar långa hår. Fliknäva har hår som är snett nedåtriktade, längst ner på bladskaftet är de i stället snett uppåtriktade, körtelhår saknas. Duvnäva har hår som ligger tätt tryckta till bladskaftet, körtelhår saknas.

Gammal, bofast.