Betesdaggkåpa växer på frisk och måttligt näringsrik mark. Den är funnen i skogsbryn, utmed stigar, skogsvägar och diken som löper genom löv- och blandskog. Även betade frisk- och fuktängar, slåtterängar och åkerrenar kan hysa betesdaggkåpa.

Betesdaggkåpa är glest spridd på Öland och i dagsläget mest frekvent i de två nordligaste socknarna, Böda och Högby. Även längs västra kusten och i Mittlandet finns några lokaler. Däremot har inga fynd gjorts på sydvästra Öland där Sterner (1938) noterade den från flera lokaler. Flera av de aktuella fynden är gjorda på lokaler som fortfarande brukas genom slåtter eller betecknas som skogar där bete tidigare förekom. Betesdaggkåpa har minskat tydligt, åtminstone på södra tredjedelen av Öland, men kan liksom andra arter i släktet vara något förbisedd. Upphört skogsbete och hävd av slåtterängar har missgynnat betesdaggkåpa. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Betesdaggkåpa känns igen på de håriga bladen med rundade lober som är åtskilda av skåror. De enskilda blomskaften är kala medan blomstjälken är utstående hårig; blombägarna är gleshåriga eller sällan kala.

Gammal, bofast.