Vit kattost växer på frisk, kväverik mark och sågs under 1980-talet påfallande ofta i åkrar med sockerbetor. Sockerbruket i Mörbylånga lades ner 1992 och odlingen av sockerbetor upphörde strax därefter. Idag får vit kattost hålla till godo med grödor som potatis, lök, bruna bönor, jordgubbar och fodermajs. Ruderatmiljöer såsom jordhögar, stentippar, gödselstackar, ensilageupplag och brännplatser har därför blivit allt viktigare för artens fortlevnad. Sällsynt växer vit kattost i hårdtrampade hästhagar och på ladugårdsplaner. Vid ett tillfälle är den funnen på en tångvall vid havet där den delade växtplats med andra kvävegynnade växter som brännässla Urtica dioica och åkertistel Cirsium arvense.

Vit kattost har gått tillbaka starkt på Öland. Den växer idag främst på den södra tredjedelen av ön, från Algutsrum sn och söderut till S. Möckleby. Norr om Borgholm är fynden få. Ofta är förekomsterna obeständiga och vit kattost tillfällig på sina lokaler. Växten kan vara något förbisedd eftersom den ofta växer på ladugårdsplaner, vid gödselupplag och nära gårdar där inte alla inventerare vill "klampa in." Förr när korna drevs hem för mjölkning vid "kodaxen" blev det både en del tramp och gödsel runt ladugården vilket gynnade vit kattost. Dagens stora djurbesättningar och ibland asfalterade gårdsplaner lämnar inte mycket utrymme över till vit kattost.

När plantorna gått i frukt och inga blommor finns kvar kan det vara svårt att skilja vit kattost från skär kattost M. neglecta. Då har man nytta av att studera delfrukterna som hos vit kattost är tydligt nätmönstrade, kala eller gleshåriga medan de hos skär kattost är släta, utan nätmönster, och fint håriga.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.