Ullranunkel är en stäppväxt med nordliga utpostlokaler på Öland vilka också är de enda i Norden. Den förekommer i Europa främst på Balkan och i Italien, vidare österut till Turkiet, Ukraina och sydöstra Ryssland.
Ullranunkel växer på Öland främst i stäppartade, gärna sandiga torrängar som kan vara betade eller ohävdade. Den förekommer även i vägrenar, åkerkanter, alvarhorvor, gräsmattor på kyrkogårdar och i ruderatmiljöer (gamla sandtag); en del av dessa förekomster är reliktartade. Sällsynt är den funnen i alvarkarst, röjda tokfuktängar och på små torrängsryggar insprängda i betade hässlen. I Sterner (1986) anges en lokal på ett torvtak (Torslunda 1894) men någon liknande miljö är inte rapporterad under inventeringen.
Ullranunkel växer främst på de kalkrika torrängarna längs västra och östra landborgen vilket syns tydligt på utbredningskartan. På Stora Alvaret är den ojämnt spridd men bitvis vanlig i betade, enbuskrika torrängar. Ullranunkel är ovanlig på östra Ölands sjömarker med ett undantag, Sandbymålet i Sandby sn. Där kan man i slutet av april månad se hur de typiska grågröna och ulliga mattorna breder ut sig. Under inventeringen är växten funnen längre norrut och söderut än vad som tidigare var känt, säkerligen är dessa lokaler tidigare förbisedda. För övrigt förefaller utbredningen vara densamma som vid tidigare inventeringar. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer), vår bedömning är att ullranunkel i princip är oförändrad men minskande i åkermiljöer.
Ullranunkel går oftast sparsamt i blom, speciellt på torra lokaler. Växten avslöjar i stället sin närvaro genom att redan i april skicka upp avlånga, grågröna och ludna blad. Men bladen vissnar snabbt bort och i juni månad brukar man inte se mycket av växten. Vissa år är blomningen rik beroende på gynnsam väderlek; senast detta inträffade var våren–försommaren 2019. Kanske hade den extremt varma och torra sommaren 2018 betydelse? Blommorna är stora, glänsande gula med en antydd grön ton. Växten sprids främst genom sina knöllika rötter, sällan genom de nötter som bildas efter blomningen.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Linnæus (1741). Primärfynd (även för Sverige) gjorde Linné 5 juni 1741 vid Bårbyborg. Han beskriver fyndet ingående först den 9 juni när han passerar Hulterstad. "Ranunculus foliis ternatis integerrimis, som sågs den 5 junii på Bårbyborg till ett par stånd, och som icke allenast tillförne aldrig i Sverige varit sedd utan även ganska rar i hela Europa, fanns av oss på åkrarna och åkerrenarna emellan Hulterstad kyrka och nästa byen i norr jämte landsvägen uti otrolig myckenhet." (Linnæus 1745). Än idag hittar man ullranunkel utan större svårigheter både vid Bårbyborg och i Hulterstad. Tidigt belagd Öland: C. Stenhammar 1808 (UPS).
Utbredning
Funnen i 42 rutor = 44 %; tämligen allmän = 25 socknar (ej återfunnen Segerstad; nyfynd Persnäs, Föra, Långlöt och Ås).
Sterner 1938 funnen i 31 rutor = 33 %; spridd = 21 socknar; Sterner 1986 spridd = 22 socknar (nyfynd Gräsgård).
Förändring: Oförändrad ± 0
Lokaler
Nordlig utpostlokal:
Persnäs: Sandviks hamn strax öster om, gammal klapperstensvall 632765 156377 JOP m.fl 2011.
Sydlig lokal:
Ås: Ottenby gravfält norra delen, betad torräng 623552 153778 MBl & MBt 2020.
Besökslokal:
Hulterstad: gravfältet öster om landsvägen och söder om byn 625693 154676. Ullranunkel har en rik lokal i betesmarken , troligen inte långt från platsen där Linné 1741 såg växten.
