Hårsärv växer i söt- eller brackvatten med salthalter upp till 20 ‰ (Schou m.fl. 2017). På Öland förekommer den främst i grunt brackvatten på sand- eller slambottnar i skyddade lägen. Vid tre tillfällen är den noterad i sötvatten (bevattningsdammar och gammalt stenbrott). På ett par ställen är den funnen i utfallsdiken alldeles vid havet. De flesta aktuella fynd är gjorda i driften.

Hårsärv är spridd längs Ölands kuster med flest fynd i nordost och sydväst. Liksom andra vattenväxter torde den vara förbisedd och anhopningen av fynd beror mycket på flitiga inventerare. Men stora delar av den västra kusten norr om Borgholm är alltför exponerad och med steniga bottnar för att vara optimal för hårsärv. En minskning bedöms ha skett sedan Sterner (1938) beroende på försämrad vattenkvalité och övergödning.

Hårsärv delas in i två varieteter som skiljer sig främst på frukternas utseende: småsärv var. palustris och skaftsärv var. pedicillata. Småsärv har oskaftade, trinda frukter som mäter 2 mm exklusive ett spröt på 0,3–0,7 mm. Den tål salthalter på max 7–8 ‰. Skaftsärv har tydligt skaftade frukter där skaftet mäter 1–2 mm. Frukten har tydliga knölar på ryggsidan och mäter 2–2,6 mm exklusive det 1–1,5 mm långa sprötet. Skaftsärv tål salthalter till 20 ‰ (Schou m.fl. 2017). Av dagens fynd är cirka hälften bestämda till varietet där fördelningen är mycket jämn mellan skaftsärv och småsärv. De fynd från sötvatten eller diken och som bestämts till varietet har i samtliga fall visat sig vara småsärv.

Gammal, bofast.