Hybriden är angiven för Öland av Hylander (1953). Den är mångformig med rotslående utlöpare och ståndarknapparna mäter 0,8–1,4 mm med delvis funktionsdugligt pollen. Hybriden liknar grått saltgräs × revigt saltgräs P. distans × maritima. Sterner (1938) anger hybriden som "ej sällsynt". Inga fynd gjordes under inventeringen och det senaste granskade belägget är från 1918.
Spontant uppkommen hybrid, tillfällig.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidiga och granskade belägg Borgholm: E. Adlerz 1874 (LD) det. O. Holmberg 1918. Ås: Ottenby C. Areskog 1888 (S) det. O. Holmberg 1926, conf. ThK 2015.
Utbredning
Sterner 1938 sällsynt = 6 socknar (sammanlagt 9 lokaler i liggaren).
Lokaler
Ytterligare några granskade belägg:
Torslunda: Färjestaden vid havet K. F. Dusén 1894 & 1897 (S) det. O. Holmberg 1918, conf. ThK 2015; Färjestaden O. Holmberg 1917 (S) conf. ThK 2015. Mörbylånga: C.E. Gustafsson 1918 (S) conf. ThK 2015.