Brokförgätmigej härstammar från de västra delarna av Europa och i Norden har den en sydvästlig tyngdpunkt. Till Sverige är den främst inkommen under 1800-talet, troligen med vallfrö.

Brokförgätmigej växer på torr–frisk, helst något näringsrik mark. På Öland är de vanligaste växtmiljöerna betade torrängar eller tuviga frisk–fuktängar där den växer på toppen av tuvorna, gärna där växttäcket är glesare. Sällan påträffas den i ruderatmiljöer såsom nyanlagda bullervallar, grävda dammar eller tippade jordhögar. Den är några gånger noterad nära havet i glesbevuxna sanddyner, som rabattogräs och i vägkanter. I Sterner (1938) framhålls åkrar som viktiga växtmiljöer; idag ses brokförgätmigej mycket sällan i odlade grödor och som åkerogräs är den i försvinnande.

Brokförgätmigej har idag liksom förr en klart västlig slagsida med flest fynd från Glömminge sn i norr till Kastlösa i söder. Intressant nog saknas den helt på norra halvan av Stora Alvaret medan den har flera fynd på den södra delen. På sydöstra Öland börjar växten att dyka upp och en expansion kan skönjas. Från Borgholm och norrut är det liksom tidigare glesare mellan observationerna, undantaget Persnäs och Föra sn där det finns en ansamling av fynd. Sammantaget förefaller brokförgätmigej ha blivit vanligare på Öland. Den är troligen inkommen till ön under 1800-talets första halva och har därefter spridit sig över ön. Kanske är expansionen nu avslutad? Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Inkommen, bofast.