Ryssgubbe har inkommit till Sverige från Östeuropa som förorening i utsäde och med importerat spannmål. I Sterner (1938) anges ryssgubbe främst vara ett åkerogräs samt införd i Borgholms hamn med sjötransporter. Däremot finns inga noteringar om fynd från järnvägar, en miljö som anses viktig i Småland (Edqvist & Karlsson 2007). På dagens Öland växer ryssgubbe främst i vägrenar och ruderatmiljöer (sandtag, jordhögar, stenbrott och annan ofta grusig skräpmark). Sällsynt är den funnen i åkerkanter och betesmarker.

Ryssgubbe växer främst på västra delen av Öland, söder om Borgholm. Arten har sina rikaste förekomster på sydvästligaste Öland i socknarna S. Möckleby–Ventlinge–Ås, där vägkanterna bitvis kan lysa gula av ryssgubbe. På Stora Alvaret saknas den men har börjat dyka upp längs de tvärvägar som går från väster till öster. Den är fortfarande vanlig i områdena runt Kastlösa och Borgholm som i Sterner (1938) pekas ut som de enda ställen där ryssgubbe är bofast. Norr om Borgholm är det ännu glest med fynd. Arten har god förmåga att hävda sig bland högvuxna grannar även om den klarar sig bäst på öppen, grusig och något näringsrik mark. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är att expansionen av ryssgubbe är fortgående.

Inkommen, bofast.