Ältranunkel växer på våt mark som är fri från annan konkurrerande vegetation. Lokalerna ska helst vara betade och periodvis översvämmade. Ältranunkel är vanlig i lite större alvarvätar, kärrmarker, tokfuktängar, sumpskogar, diken, vattenhål och mellan tuvor i kalkfuktängar. Den är funnen i extrema miljöer som grusalvar och kan växa på fuktig kalkgyttja.

Ältranunkel är mycket vanlig över hela Öland och man behöver inte gå långt i det öländska landskapet för att träffa på den. Det är endast de torraste barrskogarna som arten undviker. Ältranunkel gynnas av olika mänskliga aktiviteter som anläggande av dammar och diken.

Ältranunkel varierar mycket i utseende och olika varieteter har beskrivits (Sjöstrand 1850 och Aulin 1912). I uttorkade alvarvätar finner man småvuxna plantor med blommor som är mindre än 5 mm breda. När väten blir något mer vattenfylld får plantorna blad som är smala, avlånga och ibland bildas rotslående utlöpare. Plantorna liknar mycket strandranunkel R. reptans och har ibland felaktigt tolkats som detta taxon. Det är oklart om denna alvarform är en ekotyp eller beror på plasticitet hos ältranunkel (Jonsell 2001).

Gammal, bofast.