Stenmåra förekommer i Västeuropa och har i Sverige en sydvästlig utbredning med fynd i Skåne, Småland, Blekinge, Halland och Bohuslän samt en lokal på södra Gotland. Stenmåra växer på torr, öppen, mager och kalkfattig mark. Från Öland finns några äldre ej granskade belägg och ytterligare en skriftlig uppgift, det senaste fyndet från 1952. Huruvida stenmåra har funnits på Öland går inte med säkerhet att fastställa varför vi tills vidare väljer att sätta arten inom hakparentes.
Utbredning
Sterner 1938 ej omnämnd; Sterner 1986 sällsynt = 4 socknar.
Lokaler
Ej granskade belägg samt uppgift utan belägg:
Vickleby: nära järnvägshållplatsen J. Lagerkranz 1920 (S). Mörbylånga: mellan Bårby och Rösslösa landborgensbrantens nedre del K. F. Dusén 1891 (dagbok). S. Möckleby: Degerhamn B. Hultgren 1900 (UME). Ventlinge: Mörbylilla, strandäng hårt betad H. G. Bruun 1952 (UME).
Felaktig uppgift publicerad i Sterner (1986):
S. Möckleby: Årsvik 1903 F. Ridderstolpe (S) ombestämd ThK 2015. "Arket etiketterat G. saxatile, men innehåller 3 ex. G. oelandiucum och 3 ex G. pumilum. Troligen hör de senare inte till kollekten utan kommer från annan lokal."
Felaktigt publicerad:
Sjögren (1972 b). Torslunda: Skogsby, på två ställen. Felbestämd enligt uppgift av Urban Ekstam i brev till Åke Lundqvist 1978.