Ogräsmaskrosorna är den överlägset artrikaste sektionen med runt 140 (143 på AP december 2022) beskrivna arter som påträffats på Öland. Dessutom finns några ännu obeskrivna arter. Generellt är ogräsmaskrosor storvuxna arter som gynnas av god tillgång på näring. När man ser fält som är helt gula av maskrosor så är det uteslutande ogräsmaskrosor. Dock finns det en del arter som är mer knutna till naturliga gräsmarker.

Det stora artantalet och bristen på lättillgänglig bestämningslitteratur medför att det är få botanister som behärskar att artbestämma ogräsmaskrosor. Vår inventering är långt ifrån heltäckande och den kunskap vi har är till stor del beroende på några få experters inventeringar och bestämningar av insamlade belägg. Tommy Nilsson, Hans Rydberg, Håkan Wittzell och Hans Øllgaard står för de absolut flesta bestämningarna. Det är dock inte alls omöjligt att lära sig känna igen ett antal arter, men man ska vara medveten om att det behövs välutvecklade plantor. De gula fälten, där plantorna trängs med varandra och oftast inte utvecklas optimalt är definitivt inget att ge sig på för en nybörjare. Vägkanter är ofta bra lokaler för att hitta välutvecklade plantor.

Med de brister som inventeringen har så vågar vi ändå påstå att vi har ganska god kunskap om vilka arter som är vanliga och vilka som är sällsynta. I mellanskiktet är osäkerheten större. Med en större inventeringsinsats skulle det troligen vara möjligt att hitta runt 50 arter av ogräsmaskrosor i de flesta inventeringsrutor, med undantag för rutor som till största delen består av exempelvis alvarmark eller barrskog. Sex rutor har rapporterat över 50 arter, som mest 72 arter i rutan Torslunda (Färjestaden och Skogsby). Därefter följer 30–49 arter i 18 rutor, 15–29 arter i 40 rutor och < 15 arter i 31 rutor varav 12 rutor helt saknar fynd (samtliga utan fynd har liten landyta utmed kusten).