Grenrör växer på fuktig mark främst i sumpskogar och skogskärr. Gräset kan ses i blandskogar, rena bestånd med klibbal, tallskogar med sumphålor samt ädellövskogar. Grenrör växer även på kulturpåverkade lokaler som utmed diken, i fuktiga åkerkanter, vägrenar och igenväxande fuktängar.

Grenrör har en ojämn utbredning med de tätaste förekomsterna inom Mittlandet, västra kustskogen och i de nordligaste socknarna Böda, Högby och Källa. Även längst nere i söder i Ottenby lund, Ås sn, finns en hel del fynd. Däremot saknas grenrör nästan helt på de östra delarna av Öland, söder om Långlöt sn, samt på Stora Alvaret. Arten förefaller ha minskat i utbredning och orsaken bedöms vara de utdikningar med fortgående torrläggning som skett av landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Grenrör bildar ofta stora, icke blommande bestånd genom sina kraftiga utlöpare. Den skiljs från bergrör C. epigejos på att bladens ovansida är försedd med glesa ca 1 mm långa hår medan undersidan är blank. Bladen vrider sig ofta ett halvt varv så att den blanka undersidan vänds uppåt. Bergrör har ofta sammanrullade blad vars ovansida helt saknar hår.

Artnamnet canescens kommer av latinets canescere (gråna, vitna), namnet syftar på vippans färg. Det svenska namnet grenrör syftar på att arten grenar sig med bladiga skott från de nedre bladslidorna. (Den Virtuella Floran).

Gammal, bofast.