Vårtbjörk växer främst på dåligt dränerad och periodvis vattensjuk mark men ibland även påtagligt torrt. Underlaget kan vara kalkfattigt eller kalkrikt och bestå av sand, skiffergrus eller morän. Inte så konstigt att den därför blivit ett av de vanligaste träden på Öland. När betesmarker (utmarker) i Mittlandet övergavs och växte igen under början av 1900-talet var vårtbjörk ett pionjärträd. Men en björk blir sällan äldre än 80 år även om den kan leva i ytterligare dryga 200 år. Ett moget träd angrips av fnöskticka Fomes fomentarius och/eller björkticka Piptoporus betulinus, den sistnämnda ger sig främst på skadade eller döende björkar. Båda svamparna leder till kraftig röta vilket ändar björkens liv.

Med tilltagande igenväxning har dagens skogar blivit alltför mörka för att unga plantor av vårtbjörk ska kunna gro, växa upp och ta över när de gamla träden faller. De utpräglade björkskogar som Rikard Sterner angav som betydande inom östra delarna av Mittlandet är numera blott en spillra. Därför ser man idag vårtbjörk främst med enstaka träd i blandade lövskogar med skogsek Quercus robur och ask Fraxinus excelsior, i hässlen och tallskogar. Vårtbjörk är en primärkolonisatör, inte minst på lite djupare jordar på Stora Alvaret, som efter några decenniers ohävd förvandlas till en tät björkskog . På alvarmark ses trädet även i fuktängar med tok Dasiphora fruticosa och sällsynt i karstsprickor. Andra växtplatser är vägrenar, åkerkanter och ruderatmiljöer – det finns knappast en miljö som trädet är främmande för; det skulle i så fall vara tät granskog. Utmed havet växer vårtbjörk på skiffergrus, sandstränder eller klapperstensvallar. I slåtterängen vid Gråborg, Algutsrum sn, står många friställda björkar vilket ger lövängen ett speciellt utseende.

Vårtbjörk är jämnt spridd över hela Öland. Även på det annars skogfattiga sydöstra Öland är den idag riklig. I Bödas barrskogar håller den sig främst utmed de otaliga skogsvägar som finns i området.

För att skilja vårtbjörk från glasbjörk B. pubescens ska man studera årsskotten som hos vårtbjörk är kala och försedda med hartsvårtor medan glasbjörk har håriga skott utan hartsvårtor. Man ska inte bedöma stubbskott eftersom de kan vara håriga hos båda arterna. Honhängenas fjäll har skärformade, utåtstående sidoflikar och nöten är tydligt smalare än sidovingen. Glasbjörk har honhängen vars fjäll är breda och framåtriktade; nöten är knappt smalare än dess vinge.

På Öland förekommer såvitt känt endast vanlig vårtbjörk var. pendula. I odling förekommer vårtbjörk med flikade blad där den mest kända är ornäsbjörk ’Dalecarlica’. Inom släktet björkar är variationen stor varför ett flertal underarter, varieteter, former och inte minst hybrider beskrevs under början av 1900-talet (Gunnarsson 1925); framför allt glasbjörk är mycket variabel. Hybrider ansågs förr vara vanligare än de rena arterna. Senare forskning har inte kunnat ge stöd för detta utan numera anses hybrider vara sällsynta och uppträda mest som enstaka träd (Jonsell 2000).

Gammal, bofast.