Fjällhällebräken växer som namnet antyder främst i de norra delarna av Sverige där den föredrar torr, kalkrik mark och ses i klippskrevor, terrasser, rasbranter och liknande miljöer. Samtliga kända lokaler är belägna på Stora Alvaret. Sedan upptäcktsåret 1974 har den noterats på fyra lokaler men är utgången från primärlokalen.
Gammal och förbisedd eller inkommen?, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Kastlösa: Penåsa söder om i kanalskärning 1 individ E. D. Johansson 1974 , inflyttad i upptäckarens trädgård och vid liv 1987, eftersökt utan återfynd under inventeringen. Först belagd Resmo: gränsmuren ca 100 m söder om på moränkulle E. D. Johansson 1976 (S). Publicerad: Lundqvist (1979).
Ekologi
På Öland är den i stället knuten till silikatsten som delvis ligger begravd i de urlakade moränavlagringar som täcker kalkstenshällen. Ett fynd är gjort i en gråstensmur.
Utbredning
Funnen i 2 rutor = 2 %; mycket sällsynt = 3 lokaler.
Sterner 1986 mycket sällsynt = 3 lokaler.
Förändring: Oförändrad ± 0
Lokaler
Resmo: gränsmuren ca 100 m söder om, på moränkulle E. D. Johansson 1976 (S), kvar med flera tuvor runt silikatstenar inbäddade i morän 626845 154410 UBA m.fl. 2019; väster om Möckelmossen, i gråstensmur samt strax norr och söder om densamma ÖF 1985, kvar på norr- och sydsidan av muren samt runt urbergsblock 626856 154414 TsB & JOP 2019 (men muren ifråga utgör inte sockengränsen som ligger något längre norrut, även denna förekomst är således belägen i Resmo sn och inte i Vickleby vilket felaktigt uppges i Sterner 1986). Hulterstad: Ammantornsrör SO ca 20 m söder om Penåsabäcken, runt en samling av urbergsblock på moränkulle 625705 154429 HL 1999, kvar vid två urbergsblock UBA & TGn 2016.